Stefan Olausson var med på steampunklajvet Lilla Lugnet — “ett steampunklajv i kurortsmiljö eller tvärtom”. Han var vänlig nog att skriva den här lilla rapporten, så jag lämnar ordet till honom. /Åka
Foto: Sofie Jansson
För 650 kr var vi lovade första klass i tält med sängar, mat och servering. Funkade detta då? Jo där fanns inget att klaga på. Maten bestod mest av grytor och soppor men dessa var goda och man kunde få påfyllning tills man var mätt och belåten. Tälten var klassiska vita scouttält med varsin brits i och ett bord, arrangör hade till och med lagt ut en matta på golvet åt hunden Harry.
Serveringen var fläckfri, vilket inte säger lite med tanke på att all serveringspersonal var glada lajvare som gjorde detta som en del av sitt lajv helt utan betalning.
Vad som gör det till steampunk är svårt att få fram med tanke på att vi inte har en massa stora rykande maskiner att tillgå. Det märks genom kläder och prylar som deltagarna tagit med, men framför allt märks det genom rollspelet som stundom både bjöd på djupt och ingående spel varvat med glädje och sorglöst semesterliv i kurortsmiljö. Men jag skulle nog klassa lajvet som low steampunk, om man kan mynta en sådan term, alltså steampunk där de fantastiska elementen inte står i förgrunden. Personligen gillar jag det men misstänker att många lockas till det mer extrema i genren.
Världen som Lilla Lugnet utspelar sig i är medvetet väldigt sparsamt beskriven för att skapa konstnärlig frihet åt deltagarna. Men grunden är den att man har uppfinnit syrabaserade ångmaskiner som sätter igång en helt ny industri och luftskeppsbaserat resande. Med ens kan folk ta sig från punkt a till punkt b mycket snabbare än innan. Detta skapar en världsvan medel- och överklass, som gestaltades av många på lajvet. I övrigt är världen densamma som 1890.
Några speltillfällen som representerar Lilla Lugnet som mest för mig utspelar sig vid sjön.
Friherre Gyldensvan behöver en hustru och det nu. Min roll Sven får i uppdrag att hitta lämpliga partier och efter många om och men blir det bestämt att friherren skall picknick med stumfilmsstjärnan Fläder. På kort tid skall jag ordna en plats som dels är trevlig, dels faktiskt föder merspel för andra på lajvet. Efter en stunds funderande bestämmer jag mig för att den lilla rangliga badbryggan får bli bra. Jag placerar ut tre stolar där den ena får agera bord och så ordnar jag så att Fläders producent agerar förkläde åt henne och jag åt friherren. Det visade sig bli väldigt lyckat med paret sittande där ute på bryggan och vi andra artigt småpratande på land med diverse gäster som skockades på land för att se spektaklet. Denna typ av artigt spel där det lilla blir så stämningshöjande är Lilla Lugnets stora styrka. Det behövs inte en värld att rädda utan ett par som dricker cider och äter kex med ost är händelse nog för att skapa spel och stämning.
Ett annat stämningsfullt tillfäll är senare samma dag just som solen börjar glida ner över trädtopparna och speglar sig i sina bästa färger i den spegelblanka sjön. Ett sällskap med konststuderande, ingenjörer, en kavallerilöjtnant, forskare, och min roll som arbetar som adjutant åt den äventyrande friherren. Jag är troligen den äldsta i sällskapet. Det blir en fnittrig uppsluppen stund med många goda skratt. Den artiga stämningen är som hämtad ur vilken 1800-talsserie på tv som helst. Den goda mixen av roller gör att alla får möjlighet att glänsa och synas utan att för den delen tar över. Just den där stunden i solnedgången när sensommaren är som vackrast med herrar och damer i otroligt vackra kläder kommer värma mig genom hela vintern.
Det fanns, som alltid, också saker som inte var lika bra.
Det största problemet är väl att det finns journalister från skogsstyrelsens tidning på plats två av lajvets dagar och dessa fotograferar en del, med en modern kamera som bara är hjälpligt gömd. Det stör mig en del — medan andra lätt bortser från det. Dock ger detta besök en spridning av begreppet steampunk till en grupp med människor som troligen inte kommer i kontakt med detta regelbundet — skogsägare och skogsbrukare — samt ger en ökad förståelse för vad lajv är.
Det andra dåliga är vädret. Det regnande en del men det kan man leva med när man både har tält och restaurang och bar att söka skydd i.
Jag skulle utan att tveka åka på fler lajv av samma arrangörer. Detta var ett välarrangerat och välplanerat lajv med en bra mix av roller och en spännande värld.
Hoppas detta lajv ger ringar på vattnet och får mer lajvare att få upp ögonen för den fantastiska genren steampunk. Jag vet minst en som blivit ångbiten!
Stefan Olausson
Bilden är tagen av Sofie Jansson.
Oproffsigt av mig att missa att lägga in fotocred! Nu är det fixat.
[...] läsare minns kanske att Stefan Olaussons rapport från lajvet Lilla Lugnet nämnde journalisterna från Skogsstyrelsens tidning som var på plats för att rapportera. Det [...]
[...] i norra Uppland. Arrangörer är Norduppländska ångpanneföreningen, bland andra Stefan som skrev en rapport från Lilla Lugnet på den här bloggen för ett tag [...]