Nyårsfest i Gefle. Foto: Erik Larsson.
Det finns steampunk i Gävle. Mer än man kanske skulle tro. Det är ju lovande, inför steampunkkonventet på järnvägsmuseet i juni 2014. Nu har de lokala entusiasterna satt upp en grupp på Facebook: Gefle Steampunk, och riktar sig utåt. Det var så jag fick reda på att det finns ett helt gäng, och att de bland annat har haft en steampunkfest — och planerar ännu en. Jag fick intervjua två av dem per elektronisk post: Mikael Lindström och Erik Larsson.
Hur upptäckte du steampunk?
Micke: Jag minns inte exakt hur det började, men datorspelet Arcanum, filmerna De förlorade barnens stad och Brazil samt en dos historieintresse kan ha varit den startande faktorn för ett antal år sedan. Sen tog det nog något år innan jag upptäckte att det fanns en genre/estetik som kallas just steampunk. Hittade brassgoggles forum och började läsa Mike Mignolas serier.
Först vid nyårsafton 2011 hade jag skaffat mig en egen steampunkmundering.
Erik: Filmen De förlorade barnens stad av Jean Pierre Jeunet från 1995. Sen har man säkert sett stilen och gillat den utan att ha ett samband även tidigare, i någon musikvideo här och någon bok där (vem har inte fått läsa Jules Verne i skolan?), men jag hörde nog inte talas om själv termen “steampunk” förren tidigt 2000-tal.
Hur många känner du som är intresserade av steampunk?
Micke: Det är lite olika hur man räknar på det. När vi firade nyår förra året var vi tolv stycken uppklädda, men om man tar de som är genuint intresserade så sjunker antalet till kanske fem. Vi jobbar aktivt med att omvända fler.
Erik: Visuellt, väldigt många, sen är det väl 5-10 som nördar ner sig lite ytterligare, som har sett fler sådana filmer, och gillar mer sådan konst, som utövar hantverk eller liknande där man hittar influenserna.
Hur yttrar sig intresset?
Micke: Först och främst ett nytt öga för mässingsprylar på loppisar samt tankar på hur man skulle kunna förbättra sin steamoutfit. Tyvärr är jag inte särskilt händig så det blir till att köpa mycket.
Jag håller på en del med musik och har länge funderat på att starta ett steampunkband i någon form. Mina musikaliska rötter ligger i medeltids/folk/ och jag spelar det udda instrumentet vevlira vilket jag tycker passar rätt bra i steampunksammanhang. En vev och en massa knappar känns ju lite galen vetenskapsman.
Har inte hittat något steampunkband som jag riktigt fastnat för än, så jag känner att jag har något att tillföra där. Samtidigt känns steampunkmusiken väldigt fri i och med att det inte finns någon mall för hur det ska låta. Vill man ha österländskt kan man ta det, vill man ha distade gitarrer går det också bra. Theremin, kongas och säckpipa? Blanda lite hur du vill ungefär.
Erik: Jag gillar gamla prylar! En del av mina möbler och min intredning passar säkert in i facket, utan att det för den delens skulle sticker ut massa radiorör ur soffryggen. Jag hantverkar även en del, och klart det kan synas lite ibland vad för visuella stilar man gillar … Givet njuter jag ju särskilt mycket när det kommer ett kulturellt verk (bild, film, bok) som “ser bra ut” och underhåller mig på rätt sätt.
Har du några speciella tips eller favoriter som du vill rekommendera?
Micke: På filmfronten finns ju förutom Jean Pierre Jeunets De förlorade barnens stad och Terry Gilliams Brazil också Christopher Nolans The Prestige och Miyazakis Laputa: Slottet i himlen och Det levande slottet. Annars är det rätt tunnsått på vita duken tycker jag. Det finns väl en del filmer med roliga maskiner i, men då brister det i handlingen instället (läs Wild Wild West).
När det gäller litteratur så gillar jag Philip Reeves böcker i Larklight och Mortal Enginesserierna.
China Miévilles böcker som utspelar sig i den fantastiska staden Bas-Lag har en hel del steampunk i sig.
I serievärlden rekommenderar jag de första två volymerna i Alan Moores League of extraordinary gentlemen, Mike Mignolas serier om Hellboy, Lobster Johnson, B.P.R.D och Screw-on head. Matt Fractions ”Five fists of science” är också bra.
Erik: Inte direkt, visst finns det väl det vissa skulle kalla “klassiker” inom litteratur och film, men jag tror det är roligast att upptäcka det själv var nu man kommer i kontakt med det, det finns överallt, på fler ställen än man tror, i allt från musikvideos i populärkultur till den där filmen du redan sett och tyckte väldigt mycket om. Men visst, filmen jag nämnde ovan är en bra utgångspunkt för lite lort i steampunken (lite dieselpunkigt sådär), men ofta hittar man väldigt “steampunkiga” element i filmer som rent allmänt annars inte är särskillt steampunk.
Håll ögonen öppna bara!
Berätta mer! Hur kom det sig att ni höll er nyårsfest, och hur blev den?
Micke: Det var Erik som knäckte idén och vi andra var inte sena att haka på. Samtliga på festen var vänner och bekanta sen tidigare och bara några enstaka hade inte träffat varandra tidigare. Flera av våra vänner har varit intresserade av Steampunk men ej haft något bra tillfälle att köra fullt ut. Oftast har det mest handlat om böcker/filmer/serier inom steampunkintresset här, men nu fick alla chansen att klä upp sig vilket mottogs med entusiasm då flera av våra vänner antingen är lajvare, teaterapor eller hantverkare.
Erik fick till och med skäll av en tjej som tyckte att de två månaders headsup innan festen var för kort tid för att hinna gå all-in.
Festen var väldigt lyckad, alla bidrog med både entusiasm, glädje och alla hade verkligen ansträngt sig med kläder och gadgets. Flera sa direkt att vi måste göra det igen. Allt blev dessutom förevigat då vi hade riggat en tillfällig fotostudio. Vi behöver väl inte nämna att vi gör det igen i år? Deltagandet kommer ungefär bli det dubbla …
Micke. Foto: Erik Larsson.
Erik. Foto: Erik Larsson.
