Jag har alltid målat och ritat och sytt kläder, men sen vi skaffade huset har kreativiteten fått blomma ut på fler sätt. Jag har turen att ha en man som inte begränsar mig, utan som gillar och uppmuntrar mina idéer. Även om jag oftast är den drivande, är han väldigt engagerad och kommer med många bra idéer han med.

Vi är båda fascinerade av filmens värld och man önskar många gånger att man kunde leva i filmen, för den känns så magisk. Så varför inte ta med sig en bit magi in i verkligheten? Vi inreder våra rum i olika stilar. Idag har vi mest steampunk i ett rum. I andra rum har vi René Magritte-tema, indien-tema, slottsromantik-tema och i trädgården jobbar vi på ett fantasi/romersk/Alice/schack-tema.

Inom något år planerar vi en tillbyggnad på huset som jag ritat, och då kommer vi att ha ett orangeri, och verkstad, sällskapsrum i stil med Alice i underlandet/Harry Potter. Allt i lite steampunk-känsla. Även en av toaletterna kommer att vara i steampunkstil, med egentillverkade saker av kopparrör, tänkte jag mig.

Den bästa komplimangen vi kan få är när någon tittar runt i vårt hus och säger att det känns som att gå in i en saga, eller en film, eller en annan tid.

Det jag gillar med steampunk är det slitna, de industriella detaljerna. De känns lite maskulinare än till exempel shabby chic, som kan bli lite för sockersött. Jag gillar också tanken på att bygga saker själv, uppfinna och i filmer med steampunk-känsla är de ofta mycket påhittiga om man talar om konstruktioner av olika saker.

När det gäller designen, så börjar allt som en känsla som jag vill att rummet ska ha. Jag gillar mystik. Mina tavlor har alltid dragit åt det hållet. Det ska få en att undra och tänka. Jag får mycket visuella bilder i huvudet och vet ofta exakt hur rummet ska vara. Så jag bara vet att det blir bra, att göra på ett visst sätt.

Idéerna kommer ofta mycket snabbt och spontant så jag kan inte härleda ursprunget till något konkret. I till exempel vårt Tim Burton-rum körde vi randigt, eftersom han har mycket ränder i sina filmer. Sen ville vi ha den där engelska, mörka, blöta utomhuskänslan som Tim Burtonfilmer har. Vi målade taket som en stjärnhimmel, svart med stjärnor i självlysande färg, och så köpte vi utomhus-lyktstolpar som vi kapade på mitten och satte mot väggen. Sen kommer allt naturligt.

En normal dator i ett sånt rum står ut för mycket och avslöjar att du är i nutid. Då är den naturliga saken att göra att anpassa detaljerna till helheten. Det är viktigt också att inredningen görs med stil och gärna med utgångspunkt från gamla, genuina möbler, hellre än nytillverkade saker som ska försöka se gamla ut.

Framtiden är fylld av nya projekt, en del redan klara i mitt huvud. Jag har nog en allmän inställning som hjälper till i mitt skapande: i min värld finns det ingenting som jag inte kan göra eller lösa själv. Förra våren gjorde vi en stor ruinmur i trädgården. Det var inte alls så svårt som man kunde tro. Det handlar mer om att våga och att göra lite research. Man kan ju alltid fixa till saker som blir fel.

Följ med på Steampunk-utflykt med ångtåg!

3 mars drar vi till Järnvägsmuseet i Gävle för att reka museilokalerna inför en eventuell kongress där 2014.

Samtidigt kör museet sitt nyrenoverade ånglok mellan Gävle och Oslättsfors, en resa som tar 1.5 timme tur och retur.

Anmäl gärna till oss här om ni kommer så att vi kan bestämma en träffpunkt Vi kommer att åka på turen som går 14.00, men skall reka museet innan. Ta med picnickorgen och vinflaskan och kom! Gärna i steampunkkläder om du har!

Biljetter bokar man på museets webbsida.

Det bästa och mest steampunkiga är familjens inställning att sakerna är till för att användas. Det här känns riktigt steampunk:

Antikt och funktionellt möts när den gamla väggtelefonen från 1890 plötsligt ringer. Det är sonen Victor som skypar från Japan.

(Undrar om telefonen är moddad, eller om den bara faktiskt fortfarande funkar som telefon på telenätet? Telefontekniken är ju faktiskt i grunden densamma. Fast det vore coolt om man kunde skypa från den gamla telefonen också!)

Alltså, länken igen:

“Ett hem ska vara mänskligt och praktiskt”

Programmet är inte färdigt ännu, men det utlovas en del steampunk, och även programpunkt(er?) om Sherlock Holmes. Det kommer också att finnas kostymverkstad för den som vill fixa sin steampunk-outfit.

Den 11 februari blir det Steampunk Teaparty på järnvägsmuséet i Gävle. Passa på att se lite retroteknik i sällskap av glada steampunkare. Vi träffas klockan 11 på muséet. Förmodligen får vi en egen visning! (Facebookevent här.)

När vi blir trötta går vi till cafe Mocca och fikar.

Förhoppningsvis kan vi också smida planer för framtida stordåd. (Kanske delta på något vis i Euro Steam Con — det verkar ju inte behöva vara så märkvärdigt?)

Lisa Stenbom är en entusiastisk steampunk-profil. Tillsammans med sin pojkvän Jens Dovenstam ligger hon bakom Steampunk Teaparty, en återkommande mötesplats för steampunkare i Västerås (i somras gjorde jag det här reportaget från en träff).

Lisa blev först intresserad av steampunk när en kompis berättade om det. Hon ägnade då en del tid åt att leta steampunk på nätet, men gjorde inget mer av det. Det som slutligen fick henne att ta steget och börja göra steampunkiga saker på egen hand var ett mässingsspänne pojkvännen tänkte kasta bort. Lisa räddade spännet och förklarade hur steampunk det var. Sedan dess har de båda varit steampunkare, och sommaren 2010 började de samla folk omkring sig på tebjudningar i Vasaparken i Västerås. (Se Facebookgruppen Steampunk Teaparty.)

Det som lockar Lisa mest är mode- och livsstilsaspekten av steampunk. 1800-talets London och industrianda, och alla kombinationer av vad man vill vara med utgångspunkt därifrån. Jag ställde några frågor om hennes intresse.

Kan du berätta lite om vad du gillar, och om din steampunkstil?

-Det jag trivs mest i är en kombination av äventyrare och mekaniker. Långa läderrockar, lite av slumkvarteren i London och bilmekaniker från då de första bilarna byggdes. Färgerna brunt, mörkgrönt och krämvitt. För att få lite av en äventyrare i klädnaden lägger jag till lite mer exotiska inslag, som kompass och några få, enkla smycken i fina mönster. Och så klart prioritet nummer ett som är goggles.

Du tillverkade dina goggles själv. Kan du berätta hur du gjorde?

-Jag hittade intruktioner på ett par på deviantART, men jag gillade inte riktigt hur det blev för den personen. Men jag tog till mig basen på de och sedan gjorde resten på fri hand. läder, plexiglas, limpistol, vass kniv, spännen och lock från glasburkar är det enda man behöver för att göra ett par lyckade goggles. Och tålamod.

Ni tänker alltså arrangera ett konvent! Det verkar roligt, berätta mer.

-Hittills är det fortfarande i idéfasen, men jag är väldigt pepp över att ta mig till slutresultatet! Just nu behöver vi bli en officiell förening så vi sedan kan boka en lokal och sovsalar för deltagarna att vara i. Det är mycket som behöver göras innan konventet är redo, men det kommer att bli väldigt kul! Just nu siktar vi på Culturen i Västerås som är lagomt stort för den första konvetet vi gör. Det som är bra med att vara på Culturen är att vi kan erbjuda filmvisning, workshops, en köp-och säljavdelning och mycket annat roligt.

Har du några fler tips, till exempel till den som vill göra sin egen steampunkstass?

-Själv syr jag eller modifierar plagg, att köpa färdigt kan bli dyrt. När man bygger en dräkt eller kläder från grunden är det väldigt lätt hänt att det blir för mycket av allt. Det gäller att ta ett steg tillbaka och se hur det ser ut och eventuellt skala av så det blir mer enhetligt. Jag rekommenderar att inte tänka för mycket på detaljer, ibland är mindre mer.

Det aktuella numret av tidskriften Teknikhistoria, som ges ut av redaktionen bakom Ny Teknik, har en stor artikel om Jules Verne som nog är av intresse för steampunkintresserade. Det handlar om de saker han skrev om som sedan har blivit verklighet på olika sätt. Omslaget är gjort av serietecknaren Lina Neidestam.

Ett par länkar:

Recension av Soulless på bloggen Bokstävlarna.

Gail Carriger var med i steampunknumret av Locus.

Tjuvarnas jul är rolig också för att perspektivet verkligen är från samhällets botten. Det blir lite töntigt när steampunk blir för överklassaktigt, jag tycker ofta att det behövs fler bohemer och sotarpojkar — och tjuvar och lycksökare.

Det är inte så väldigt långsökt att jag kom att tänka på Cory Doctorows “Clockwork Fagin” när jag såg de små tomte-automatonerna i gårdagens avsnitt. (Läs eller lyssna här, om du har missat den.)