Hur gick det egentligen till när Leonardo Da Vinci målade sin kända tavla? Söderspexet har svaret. Det är en rafflande historia om kärlek, hat och riktig skönhet.

Premiär imorgon, 14 maj!

Det som gör det hör spexet intressant för denna blogg är att spexgruppen tagit fasta på det här med Leonardo som uppfinnare, och skruvat det hela lite mot steampunk — i synnerhet i dräkt och rekvisita. Det blir väl snarast clockpunk, om man ska se till tidsepok och teknologinivå, men det är ju inte fråga om någon tung och hård alternativhistorisk skildring så det är kanske onödigt att grunna för mycket på etiketterna. Kul, hur som helst.

(Har du sett ett studentspex? I så fall vet du vad det är fråga om. Annars kan du läsa Wikipedia-artikeln om spex.)

Leonardo da Vinci undrar. Foto:
Åsa Enström Garnström.

Michelangelo. Foto: Åsa Enström Garnström.

Som jag har skrivit om tidigare kommer spelkonventet LinCon i Linköping nästa helg (Kristi Himmelsfärd) att ha temat steampunk. Bland annat kommer undertecknad att vara där och föreläsa.

Våra vänner som arrangerar Steampunk-konvent i Alingsås kommer förstås också att vara där, och ha ett exkursionsläger där alla kan träffa dem under helgen.

Nu blir jag varse att den lokala synthföreningen är på ångtåget och håller fest med steampunktema den 24 maj. Så den som är i Linköping kan få ovanligt mycket utlopp för sina steampunkböjelser den här månaden.

Det här projektet är förankrat i världen av folk som ger ut sina egna böcker, och för den som inte är en del av den kulturen är det inte självklart att förstå konceptet utifrån beskrivningen.

Jag skrev till Anna Vintersvärd och bad henne berätta mer, både om konceptet och om själva visionen.

Varför en svensk steampunkantologi?

Bra fråga! Vi har ju redan tillgång till bra steampunk från annat håll, inte minst som utspelar sig i det brittiska imperiet. Behövs det då något svenskt? Jag tror det. Och det var där idén började gro. Vi är så vana vid att ta till oss engelsk-amerikansk kultur och historia att vi nästan glömmer bort hur många intressanta vinklar vi har i det svenska. Genom betoningen på det svenska kan antologin komma att bli lite exotisk både för oss som bor här och för omvärlden.

Vem ligger bakom? Du? Flera? Hur kom idén till?

Från början var det min idé som ett led i att belysa steampunk på egenutgivarnas egen bokmässa Andra Världar, som hölls första gången nu i år. Jag ville hitta på någonting som kunde engagera både utställarna och skrivsugna besökare och som kunde finnas kvar även efter att vi skilts åt för den här gången.

Inspirationen till antologikonceptet kommer från Vildsint-projektet som skapar en antologi under ett gemensamt tema varje år. Det går ut på att alla som vill vara med skriver ihop en novell och hjälper till efter bästa förmåga med korrläsning, sättning, framsidesdesign och allt annat. I slutänden köper varje deltagare ett antal exemplar och säljer dessa efter bästa förmåga.

Det jag vill göra är en förenkling av denna process för att kunna arbeta snabbare och göra det billigare att delta. För att delta i steampunkantologin krävs inget annat än att skriva en novell som håller sig inom de givna ramarna och vara beredd att jobba lite med den.

Men för att få ihop idén till något genomförbart hade jag god hjälp av Karin Waller (SF-bokhandeln i Malmö) och Jens Stenman (en av de ansvariga för Vildsint-projektet).

Vad får författarna till de noveller som kommer med i antologin för ersättning?

Andra Världar är fortfarande i sin linda och eftersom jag inte vet hur många bidrag som kommer med eller hur antologin tas emot kan jag inte belöna deltagarna med mer än publiciteten och känslan av att ha “sin egen” bok.

Deltagandet i antologin är en möjlighet att synas i bland annat SF-bokhandeln, men också i alla de sammanhang jag arbetar med och för Andra Världar. Det innebär en ganska stor spridning för både texterna och dem som deltar, särskilt som det kommer att läggas ner mycket jobb på att säkra den litterära kvaliteten för att hålla hög standard rakt igenom antologin. Det kanske inte är just den här antologin som gör oss rika, men det är en väg till god publicitet.

Var och en behåller dessutom rätten till sin novell och kan ge ut den i andra sammanhang, så det finns ingenting att förlora på att vara med. Och om någon hemskt gärna vill sälja några böcker själv kan vi säkert komma överens om det också. Men grundtanken är att uppnå mesta möjliga med så enkla medel som möjligt.

Eventuella överskott från försäljningen går raka vägen in i företaget för att se till att kommande års Andra Världar blir ännu bättre.

Hur ser du på marknaden för svenska fantastiknoveller överlag? Var det något som diskuterades på Andra Världar?

Jag tror att det generellt sätt börjar bli en uppgång för den svenska fantastiken. Det är något speciellt med att läsa fantastik som bottnar i “våra egna” referensramar och som innehåller en annan igenkänningsfaktor än det som så att säga kommer utifrån. Nu när det börjar dyka upp svenska förlag som satsar mer helhjärtat på den här typen av genrer kan fler upptäcka att det finns så mycket mer än folk i allmänhet kanske tror. Dessutom är temaantologin som företeelse ganska stor inom det engelskspråkiga, så jag tror inte att formen som sådan skulle ha någon avskräckande effekt på läsarna. Tvärtom är novellantologin en smart väg in på marknaden eftersom den fungerar lite som smörgåsbord där man kan provsmak… eller provläsa olika författare och välja bland flera olika historier.

Jag hörde inga såna diskussioner själv, men jag kunde tyvärr inte vara överallt samtidigt.

Har du bidrag på gång redan? Finns det stort intresse från författare att vara med?

Ja, projektet togs väldigt väl emot! De flesta som hörde talas om det blev sugna på att skriva ihop nånting. Sedan är det visserligen ganska lång skrivtid, på gott och ont, men jag känner mig säker på att kunna få in åtminstone några bidrag från dem som var på plats. Men tanken är att förstås att alla som vill ska kunna skicka in sina noveller, det finns inget krav på att man ska ha varit på Andra Världar för att få vara med.

Återigen: länk till Steampunkantologi-projektet.

Det här är en tjusigt illustrerad bok — med luftskepp, goggles och mässingsprydda pryttlar för den som gillar sånt. Några bilder finns på förlagets sida om boken, där vi även får veta att den är inspirerad av Peking och en gammal leksaksaffär.

Timmy koncentrerade sig. Han såg kisande på mässingsgångjärnet som han försökte skruva fast i den komplicerade träkonstruktionen.

Återstår att se om den klarar Bechdeltestet. Vid en ytlig titt ser den ut att vara lite tråkigt typisk på det viset att världen är befolkad av pojkar (respektive pojkdjur förstås) med någon enstaka flickvariant som spänningsskapande moment (och kanske romantiskt intresse?).

Jennifer med sina idoler. Bilden tillhör Jennifer och används här med hennes tillstånd.

Jennifer bor i en liten ort mellan Falun och Sundborn och pluggar första året på Falu Frigymnasium. Hon har nyligen upptäckt steampunk — men har redan hunnit vara på en stor steampunkträff i USA. På Wild Wild West fick hon träffa sitt favoritband Steam Powered Giraffe.

Jag har intervjuat henne om hennes nya intresse.

Hur kom du in på det här med steampunk?

Mitt intresse för Steampunk började en god vän till mig skickade en YouTube-länk till en musikvideo av Abney Park.

Jag blev förälskad i deras utstyrslar och deras stil, så jag frågade om den. Min vän berättade lite kort — hon vet inte mycket mer än om musiken — men efter det gjorde jag min egna research och blev helt förälskad i steampunkuniversumet.

Jag älskar att spela rollspel, och steampunk ger möjlighet för underbara världar att spela i.

Efter att jag sedan fick höra talas om Steam Powered Giraffe grävde jag ner mig djupare.

Vad var det med Steam Powered Giraffe som fängslade dig?

Det jag älskar med Steam Powered Giraffe (SPG) är att det inte bara är musik utan det är en hel show och värld bakom dem. De har ett fan-forum där man kan rollspela i denna värld bandet skapat ur sin fantasi. Även när de uppträder är det en historia bakom dem och en massa underbar humor som jag aldrig kan få nog av!

Det jag först blev förälskad i, bortsett från musiken, var deras karaktärer. Bennett-tvillingarna till exempel har sina karaktärer The Spine och Rabbit. De är robotar och har en historia bakom sig, och deras personligheter är fantastiska.

Vilka uttryck har ditt intresse tagit sig hittils, vilka aspekter av steampunk har du tagit till dig?

Aspekter jag har tagit till mig mest är just karaktärskapande i den victorianska science fiction-världen. Jag älskar steampunkmodet, alla olika sorters vapen och gizmos. Böcker är också ett stort intresse, och jag skriver mina egna texter.

Annars är det ju just musiken som är en stor aspekt i mitt vardagsliv.

För tillfället har jag bara en komplett steampunkutstyrsel – äventyrlig aristokrat. Men jag har börjat skapa min andra utstyrsel som kommer vara mer åt äventyrare-hållet.

Steampunkkonst är också ett intresse som inte fått frodas riktigt lika mycket än, men jag håller utkik.

Vad läser du för steampunkböcker? Och vad skriver du själv?

Att läsa Steampunk är något jag just börjat med, så det har inte varigt mycket böcker än. Bara några mininoveller på internet som jag omöjligen kommer hitta igen, och bokserien jag läser för tillfället — serien om Alexia Tarabotti.

Jag skriver noveller och romaner och har gjort sedan jag var tio år, men jag har inget ens halvfärdigt. Får många nya ideer men min senaste idé kommer gå under Steampunk.

Och så har du varit i Tuscon Arizona på Wild Wild West Steampunk convention. Hur kom det sig att du tog dig dit? Det är rätt långt bort för att vara den första träffen att söka sig till!

Främsta anledningen var att vi precis hade vunnit 10000 i resecheck och tänkt åka till USA, jag och min far. När det kom på tal bad jag min far kolla om SPG skulle spela någon helg där, för min dröm var att se dem live. Det var så vi hittade konventet och jag blev överlycklig då semestern fick dra ut en hel vecka till!

Jag hade aldrig hört talas som att det fanns steampunkare i Sverige och därför inte hört talas som några konvent närmare heller. Innan jag hörde talas om det är konventet i Tuscon så hade jag faktiskt bara hörtalas som Clockwork-con i texas! Har nog inte grävt tillräckligt djupt för att kunna ha hittat det jag velat se.

Berätta lite om hur det var!

Upplevelserna där var helt fantastiska! Konventet utspelade sig i Old Tuscon, en liten gamla västern-filmstad. Så känslan från omgivningen var där gratis och sedan hade man alla vackra steampunkare runt sig också! Alla var väldigt trevliga där, även om jag bara vågade prata med ett litet fåtal hörde jag hur vänliga folk var mot varandra.

Det fanns tre olika sorters biljetter att köpa. Explorer som var ett endagspass, Maverick som var tredagarspass och sedan Aristocrat (V.I.P-biljett) som var ett tredagarspass och även ett sätt att ge ett generöst pengabidrag för att konventet skulle bli så lyckat som möjligt.

Jag hade en arostokratbiljett och fick därför gå på en middag på torsdagen, kvällen innan konventet skulle börja. När jag satt vid bordet och åt så såg jag det osminkade bandet Steam Powered Giraffe sitta en bit bort och jag blev totalt starstruck! Efter en stund så smög min far iväg en stund och när han kom tillbaka sa han “I’ve got some people here that want to meet you” och jag tittade upp och där stod Bennett-villingarna och log mot mig! Det enda jag fick ur mig var “Oh… My god.” och sedan skakade jag deras händer och tog kort med dem.

Det är något jag aldrig kommer glömma.

Men sedan på själva konventet fanns det så mycket att göra att jag inte visste vart jag skulle ta vägen! Det fanns workshops, försäljare och underhållning överallt. Jag själv gick på två paneler med SPG, gick till “Aristocrats Lounge” och tittade på “Tea dueling” [Denna ädla sport finns beskriven i Emils rapport från Lincoln Asylum /red:s anm.] och shoppade en hel del.

De två första dagarna, fredag och lördag, var riktigt blåsiga och regniga. Vid ett tillfälle när jag stod i ett gigantiskt vitt party-tält (där alla försäljare var) så började det blåsa så mycket att tältet höll på att flyga iväg! Jag greppade tag i en av markpålarna och blåhöll. En rolig sak då var att femtio personer som precis varit på en panel med Abney park kom och hjälpte till, inklusive Abney parks ledsångare! Så då fick jag se honom också.

Underbar mat, underbar underhållning och underbara människor. Om någon tvekar på om det skulle vara värt att åka dit eller inte nästa år kan jag säga att det garanterat kommer vara värt det! Arrangörerna är underbara människor.

På lördag den 6 april i Stockholm på Sjätte Tunnan, från klockan 14. För mer information, se Facebookeventet för träffen i Stockholm.

På söndag den 7 april i Göteborg på Spelets Hus i Göteborg, också från klockan 14. Här är Facebookeventet för träffen i Göteborg.

(Kuriosum: detta var det etthundrade inlägget på denna blogg! Jag ligger lite efter med uppdateringar här på bloggen, har ett par saker som borde komma upp här under veckan. Watch this space, som man säger.)

Den nygrundade Vittraland Lajvförening har bestämt sig för att hålla sitt första lajv i samband med Nybyggardagarna. Eftersom de tycker att konceptet som kommunen formulerat är en smula tråkigt tänker de röra ner en god dos av steampunk i kommunens kultursatsning. Som en av arrangörerna, Erika Lundqvist, uttrycker det:

När Vittraland bestämt sig för att arrangera ett 1800-talslajv med mytologi (vittra och troll) och steampunk och skissat upp grundbultarna för hur vi önskade att lajvet skulle genomföras, gick vi på det första mötet Nybyggardagarnas aktörer höll. Där var det prat om gammaldanskurser för barn och unga, lieslipning och dagsresor till de kulturminnesmärkta kåkarna uppe i fjällvärlden.
Vittraland hade som avsikt att undersöka vad Nybyggardagarna kunde göra för oss, men i stället blev turistbyrån och de andra arrangörerna fullständigt exalterade över vår lajvidé. Skulle vi dra oss ur nu vore det mest likt en avbruten kärleksakt med obehag och besvikelse som följd.

Själva steampunk- och sagofriseringen är Vittralands grepp om det lusätna 1800-talet och i ärlighetens namn är gammeldansarna och liesliparna rätt osäkra på om det är riktigt rätt och rimligt, för det är ju inte genuint.
Det spelar ingen roll. 1800-talet var en tid av förändring och det är precis det vi tar fasta på när vi med samisk mystik och troll, getter och steampunk skakar liv i Vilhelmina Kyrkstad.

Det vi erbjuder är alltså en historisk marknad med publikt lajvande, en nervkittlande vildmarksutbildning och trolljägarskola för de yngre, en eldfest med musik, matförsäljning och faktiska möjligheter till bröllop eftersom en av de andra arrangörerna är vigselförättare. Vi har också ett kvällslajv innanför stängda dörrar och med åldersgräns. Hur det kan sluta när de tjusiga markägarna från Stockholm besöker Vilhelmina i affärer och “önskar bli underhållna med samisk magi” får vi reda på då.

Mer information kommer så småningom, Vilhelmina kommun håller på att bygga upp en webbplats för den här veckan.

Till dess finns alltid informationen på Vittraland Lajvförenings grupp på Facebook — gruppens filarea innehåller lajvbeskrivning och liknande.

Hoppas nu att ni inte har missat att de också håller en inspirationsdag på Medeltidskrogen Sjätte Tunnan i Stockholm den 6 april. Så här skriver de på Facebookeventet:

Dörrarna öpnnas 17.00

Träffa andra steampunkentusiaster, pyssla, utbyt erfarenheter och var med och forma det kommande konventet.

Konventets Arrangörer kommer finnas på plats för att svara på era frågor och ta del av era åsikter och kunnande.

På plats kommer man även ha möjlighet att köpa biljetter till konventet för ett rabbaterat PR Pris, 450:-

Vid 20.00 fortsätter kvällen med fest i steampunkens anda.

Nu planeras något liknande, fast samtidigt annorlunda, även i Stockholm. Arrangörerna bakom gothklubben Bat Night bjuder in till “en elegant gotisk picknick” den 3 augusti i Vitabergsparken. Enligt uppgift till Steampunk i Sverige blir det efterfest på kvällen med liveband, som en liten minifestival.

Arrangörerna uppmuntrar stilar som victorian gothic, steampunk, gothic lolita eller övriga lolitastilar, eller historisk klädsel.

Här finns facebook-eventet.