Feeds:
Posts
Comments

Archive for the ‘intervju’ Category

Deltagare i Steampunkfestivalen framför det pyntade loket Järnsaxa (E2 904).

Foto: Hans Persson

I väntan på höstens SteamCon i höst kan det vara kul att drömma sig tillbaka till Steampunkfestivalen 2014. Även om du var där kanske du inte minns allt, eller missade något du velat höra. Eller också hade du inte möjlighet att vara med alls. Men nu kan du höra vissa av programpunkterna i repris, hur många gånger du vill!

Eftersom Steampunkfestivalen även var Swecon — Sveriges nationella science fiction- och fantasykongress ges några av de inspelade programpunkterna ut genom Sweconpoddar.

Det fanns fyra hedersgäster på festivalen. Vill du höra allihop tillsammans kan du lyssna på en panel om vad som egentligen är punk i steampunk. Mycket tänkvärt där.

Mike Perschon, även känd som Steampunk Scholar, hade mycket att säga om vad steampunk i grund och botten är, och om ångpunkens historia. I sitt eget föredrag berättade han om kapten Nemo, den mest kända av alla Jules Vernes fiktiva figurer. Mer om hur steampunk kan definieras och hur det går till att forska om sånt finns i den intervju med Mike Perschon som genomfördes av undertecknad. Övriga hedersgäster intervjuades förstås också. Miriam Rosenberg Rocek berättade om hur hon gör en sorts politiskt lajv som Steampunk Emma Goldman, Chris Wooding fick frågor om sina böcker och sitt skrivande, särskilt bokserien om luftskeppet Ketty Jay. Cory Doctorow har haft ögonen på steampunk sedan begreppet myntades, men fick många frågor om annat — han är ju författare, aktivist och föreläsare med mera.

Om detta ger mersmak kan du hitta mycket mer, även om det inte är allt från Sweconpoddar som har någon steampunkrelevans. Ett panelsamtal från 2015 års Swecon handlade förstås om retrofuturism och därmed också en massa om ångpunk. Ämnet kan komma tillbaka, och utöver det kan du dyka ner i allt annat som är kul med sf och fantasy.

Read Full Post »

Han lyckades precis missa Steampunkfestivalen i Gävle, men lät inte det lägga nån sordin på steampunkintresset.
Gävlebon Charles Wood flyttade till Sverige 1977 från Nordirland. Han är musiker, och spelar viol i Gävle symfoniorkester. Och han tycker om att bygga saker. Gärna sånt som har med musik att göra.

bild(94)

Hela sitt liv har Charles varit intresserad av att köpa saker och förändra dem. Han har källaren full av skräp, och håller alltid på med nåt projekt. Av en händelse upptäckte han steampunk på nätet: ”Jaaaaaa, det är jag”, berättar han förtjust. “Jag hade t o m gjort lite steampunkliknande saker utan att veta om det. Jag tycker om koppar och mässing.”

Ett av hans byggen är en fantastisk musikmaskin som han baserat på en Raspberry pi. Den har en liten skärm och gamla skrivmaskinstangenter, och två högtalare som är gjorda av mässingskrukor. “Ljudet är väldigt metalliskt”, säger Charles, “men spelar man bara upp steampunkmusik i den, ren perkussiv steampunkmusik som en del gör, så är det helt perfekt”.

Han har ingen direkt konstnärlig eller mekanisk bakgrund eller utbildning (förutom sin musikutbildning förstås), men han giller tekniska saker och tycker om att ändra på dem. Hans pappa höll på med maskiner. Själv är han medlem av Gävle Kortvågsamatörer. Och hans musikmaskin kan kopplas till fria radiostationer på nätet, eller spela musik som man laddar ner på ett USB-minne.

Charles är en entusiastisk person som är full av idéer. En av de mer spektakulära är att göra en konsert med steampunktema i Gävle med symfoniorkestern. Han har diskuterat idéen med kollegorna i orkestern, och så gott som lämnat in ett programförslag. Det finns en hel del musik att tillgå, berättar han – t ex filmmusik. Ja, det finns till och med någon steampunk-symfoni! Och den som kommer uppklädd i steampunk-stil skulle kunna få billiga biljetter, eller kanske gratisbiljetter. Vi får hoppas att konserten kan bli av!

För tiden håller han på med ett par nya skapelser som han hintar lite mystiskt om: Bland annat något som han kallar “en internet-radio i gammal stil” som snart är klar.

Den ser vi fram emot att få se!

Charles Woods musikmaskin med två högtalartrattar.

Read Full Post »

Fanny och William.

Fanny och William.

En av de nordligare steampunkgrupperna i Sverige finns i Umeå. Där ordnades för några veckor sedan Umeå Frostnight för andra året. Detta är en informell och mysig helg, då steampunk-fantaster övernattar på det stiliga Stora Hotellet i Umeå och umgås och har trevligt.

Arrangörerna bakom frostnatten är Fanny Hjelt och hennes sambo William. Det var lite av en slump som Fanny Hjelt upptäckte att det fanns något som hette steampunk, och kände genast att hon hittat ett namn på saker hon redan tyckte om.

”Det känns som att det alltid funnits ett intresse för den estetiken, framförallt kläderna, utan att jag har direkt kunnat sätta mitt finger på vad det är.”

Det här liknar vad så många andra av dem som vi på Steampunk i Sverige har intervjuat genom åren också har sagt.

Hennes sambo William var inte lika snabbt övertygad. Att ge sig in i steampunk och ta till sig det som en hobby och stil blev inte hans grej förän han hittat den rätta ingången. Den öppningen kom i form av spelet Bioshock Infinite. När han var mitt uppe i spelet utbrast han plötsligt att ”det här med steampunk, det är ju coolt!”

”Det är ju precis det jag har försökt säga”, skrattade Fanny till svar.

Deltagare på Umeå Frostnight 2016. Foto: Erik Andersson.

Deltagare på Umeå Frostnight 2016. Foto: Erik Andersson.

På den vägen är det. Och nu har de precis för andra gången arrangerat en steampunkträff. Det var väldigt trevligt första gången (se vår artikel om den första frostnatten), och i år hade de lyckats höja det hela till en ännu högre nivå genom att hyra hotellets stora svit.

”Sviten var precis lagom stor och hade samma underbara inredning som övriga hotellet,” säger Fanny Hjelt. ”Och det bästa av allt, vi slapp bli störda av alkoholpåverkade medelålders mugglarmän.”

Hela dagen och kvällen umgicks deltagarna i sviten, utom kortare uppehåll för mat. Två av deltagarna hade tagit med sig brädspelet Forbidden Desert, som spelades gång på gång.

Här spelas Forbidden Desert i hotellets svit. Foto: Kristin Thorrud.

Här spelas Forbidden Desert i hotellets svit. Foto: Kristin Thorrud.

Fanny Hjelt tycker att det är precis det fria formatet som har gjort de här steampunk-helgerna i Umeå så bra.

”Vi är likasinnade människor som träffas för att umgås och ha trevligt. Vi hittar på och gör det vi känner för. Det finns tankar om nästa träff och några småaktiviteter som kanske ska genomföras, men rent generellt så är det en väldigt avslappnad helg där vi beundrar varandras kreationer, äter gott och hänger på ett fantastiskt hotell.”

Flera av deltagarna kom tillresta från andra orter, men några bor på plats i Umeå. Det är inte uteslutet att de skulle kunna hitta på fler saker framöver.

”Vi är knappt en handfull personer som är aktiva och för tillfället händer det inte mycket utöver vår nu årliga frostnight. Tanken har varit att vi ska dra igång någonting som motsvarar Göteborgarnas ångbåtsfika, men det har inte blivit av än,” berättar Fanny Hjelt.

Hon och hennes sambo är båda heltidsstudenter och har dessutom barn, så det får bli det som tiden räcker till. Men de har i vilket fall som helst redan satt Umeå på Sveriges steampunk-karta.

Från Umeå Frostnight 2016. Foto: Andrea Ottosson.

Från Umeå Frostnight 2016. Foto: Andrea Ottosson.

Read Full Post »

Foto: Caratira.

Foto: Caratira.

I lördags var jag på en mini-steampunkmässa i Göteborg och där fanns bland mycket annat en tillfällig studio uppriggad. Det var steampunkfotografen Mia, alias Caratira, som var på plats. Förutom att passa på att själv bli fotograferad bad jag Mia om en liten intervju. Vill du se fler av hennes foton så finns det på hennes facebooksida. 
Hur kom det sig att du specialiserade dig som steampunkfotograf?
Jag älskar att fotografera folk, men ville göra något udda. Förra året hade vi modeller som var zombies och detta året blev det steampunk. En väninna till mig visade en bild och det var bara wow … så var jag fast i det.
Vad var det som gjorde att du föll för stilen från början?
Kläderna, hattarna och själva stilen. Det är drömmande, lite vilda västern och pirater.

www.caratira.com

Var har du hittat all fantastisk rekvisita?
I början letade jag på olika loppis, men sen hittade jag Ebay och där har jag köpt alla korsetter och smycken som används vid fotningarna. Alla kjolar och underkjolar har jag sytt själv. Tygerna har jag hittat på Skroten i Kinna.
Hur är den typiske kunden?
Det är svårt att säga. Jag har fotat folk i olika åldrar från den yngsta på 8 år till den äldsta på 80 år, en bild med fyra generationer. Jag har en som är gravid och som vill ha bilder på sin växande mage i steampunkkläder. Det är väldigt varierande och jag tror att det är för att folk vill drömma sig bort i långa kjolar och korsetter, och bara veta att dom är vackra.
Steampunk Götheborg. Foto: Caratira.

Steampunk Götheborg. Foto: Caratira.

Har du något trick för att få till en riktigt bra bild?
Hitta bra ställen, gärna utomhus, som gamla byggnader eller vid vatten. Studion är inte lika rolig att fotografera steampunk i. Där måste jag skaffa lite mer rekvisita. Jag hade önskat att jag haft lite mer tid när jag nyligen var i Belgien och kunnat ta bilder på något av slotten som vi besökte där.
Det är viktigt att få modellen att slappna av fast de ska se lite stela ut, och det är inte det lättaste.
Tack Mia för att du tog dig tid att svara på frågorna och för att du delar med dig av de vackra bilderna.
Bild: Caratira.

Bild: Caratira.

Read Full Post »

2013-04-15_15-43-46Anna Vintersvärd är initiativtagaren till bokmässan Andra Världar: “en bokmässa för egenutgivare och små förlag med inriktning på de genrer som tar läsaren med sig till andra världar”. I mars i år hölls Andra Världar för första gången, och då sjösattens också idén om en Anna Vintersvärd är initiativtagaren till bokmässan Andra Världar: “en bokmässa för egenutgivare och små förlag med inriktning på de genrer som tar läsaren med sig till andra världar”. I mars i år hölls Andra Världar för första gången, och då sjösattens också idén om en steampunk-antologi, som nu söker bidrag.

Det här projektet är förankrat i världen av folk som ger ut sina egna böcker, och för den som inte är en del av den kulturen är det inte självklart att förstå konceptet utifrån beskrivningen.

Jag skrev till Anna Vintersvärd och bad henne berätta mer, både om konceptet och om själva visionen.

Varför en svensk steampunkantologi?

Bra fråga! Vi har ju redan tillgång till bra steampunk från annat håll, inte minst som utspelar sig i det brittiska imperiet. Behövs det då något svenskt? Jag tror det. Och det var där idén började gro. Vi är så vana vid att ta till oss engelsk-amerikansk kultur och historia att vi nästan glömmer bort hur många intressanta vinklar vi har i det svenska. Genom betoningen på det svenska kan antologin komma att bli lite exotisk både för oss som bor här och för omvärlden.

Vem ligger bakom? Du? Flera? Hur kom idén till?

Från början var det min idé som ett led i att belysa steampunk på egenutgivarnas egen bokmässa Andra Världar, som hölls första gången nu i år. Jag ville hitta på någonting som kunde engagera både utställarna och skrivsugna besökare och som kunde finnas kvar även efter att vi skilts åt för den här gången.

Inspirationen till antologikonceptet kommer från Vildsint-projektet som skapar en antologi under ett gemensamt tema varje år. Det går ut på att alla som vill vara med skriver ihop en novell och hjälper till efter bästa förmåga med korrläsning, sättning, framsidesdesign och allt annat. I slutänden köper varje deltagare ett antal exemplar och säljer dessa efter bästa förmåga.

Det jag vill göra är en förenkling av denna process för att kunna arbeta snabbare och göra det billigare att delta. För att delta i steampunkantologin krävs inget annat än att skriva en novell som håller sig inom de givna ramarna och vara beredd att jobba lite med den.

Men för att få ihop idén till något genomförbart hade jag god hjälp av Karin Waller (SF-bokhandeln i Malmö) och Jens Stenman (en av de ansvariga för Vildsint-projektet).

Vad får författarna till de noveller som kommer med i antologin för ersättning?

Andra Världar är fortfarande i sin linda och eftersom jag inte vet hur många bidrag som kommer med eller hur antologin tas emot kan jag inte belöna deltagarna med mer än publiciteten och känslan av att ha “sin egen” bok.

Deltagandet i antologin är en möjlighet att synas i bland annat SF-bokhandeln, men också i alla de sammanhang jag arbetar med och för Andra Världar. Det innebär en ganska stor spridning för både texterna och dem som deltar, särskilt som det kommer att läggas ner mycket jobb på att säkra den litterära kvaliteten för att hålla hög standard rakt igenom antologin. Det kanske inte är just den här antologin som gör oss rika, men det är en väg till god publicitet.

Var och en behåller dessutom rätten till sin novell och kan ge ut den i andra sammanhang, så det finns ingenting att förlora på att vara med. Och om någon hemskt gärna vill sälja några böcker själv kan vi säkert komma överens om det också. Men grundtanken är att uppnå mesta möjliga med så enkla medel som möjligt.

Eventuella överskott från försäljningen går raka vägen in i företaget för att se till att kommande års Andra Världar blir ännu bättre.

Hur ser du på marknaden för svenska fantastiknoveller överlag? Var det något som diskuterades på Andra Världar?

Jag tror att det generellt sätt börjar bli en uppgång för den svenska fantastiken. Det är något speciellt med att läsa fantastik som bottnar i “våra egna” referensramar och som innehåller en annan igenkänningsfaktor än det som så att säga kommer utifrån. Nu när det börjar dyka upp svenska förlag som satsar mer helhjärtat på den här typen av genrer kan fler upptäcka att det finns så mycket mer än folk i allmänhet kanske tror. Dessutom är temaantologin som företeelse ganska stor inom det engelskspråkiga, så jag tror inte att formen som sådan skulle ha någon avskräckande effekt på läsarna. Tvärtom är novellantologin en smart väg in på marknaden eftersom den fungerar lite som smörgåsbord där man kan provsmak… eller provläsa olika författare och välja bland flera olika historier.

Jag hörde inga såna diskussioner själv, men jag kunde tyvärr inte vara överallt samtidigt.

Har du bidrag på gång redan? Finns det stort intresse från författare att vara med?

Ja, projektet togs väldigt väl emot! De flesta som hörde talas om det blev sugna på att skriva ihop nånting. Sedan är det visserligen ganska lång skrivtid, på gott och ont, men jag känner mig säker på att kunna få in åtminstone några bidrag från dem som var på plats. Men tanken är att förstås att alla som vill ska kunna skicka in sina noveller, det finns inget krav på att man ska ha varit på Andra Världar för att få vara med.

Återigen: länk till Steampunkantologi-projektet.

Read Full Post »

Jennifer med sina idoler. Bilden tillhör Jennifer och används här med hennes tillstånd.

Jennifer med sina idoler. Bilden tillhör Jennifer och används här med hennes tillstånd.

Jennifer bor i en liten ort mellan Falun och Sundborn och pluggar första året på Falu Frigymnasium. Hon har nyligen upptäckt steampunk — men har redan hunnit vara på en stor steampunkträff i USA. På Wild Wild West fick hon träffa sitt favoritband Steam Powered Giraffe.

Jag har intervjuat henne om hennes nya intresse.

Hur kom du in på det här med steampunk?

Mitt intresse för Steampunk började en god vän till mig skickade en YouTube-länk till en musikvideo av Abney Park.

Jag blev förälskad i deras utstyrslar och deras stil, så jag frågade om den. Min vän berättade lite kort — hon vet inte mycket mer än om musiken — men efter det gjorde jag min egna research och blev helt förälskad i steampunkuniversumet.

Jag älskar att spela rollspel, och steampunk ger möjlighet för underbara världar att spela i.

Efter att jag sedan fick höra talas om Steam Powered Giraffe grävde jag ner mig djupare.

Vad var det med Steam Powered Giraffe som fängslade dig?

Det jag älskar med Steam Powered Giraffe (SPG) är att det inte bara är musik utan det är en hel show och värld bakom dem. De har ett fan-forum där man kan rollspela i denna värld bandet skapat ur sin fantasi. Även när de uppträder är det en historia bakom dem och en massa underbar humor som jag aldrig kan få nog av!

Det jag först blev förälskad i, bortsett från musiken, var deras karaktärer. Bennett-tvillingarna till exempel har sina karaktärer The Spine och Rabbit. De är robotar och har en historia bakom sig, och deras personligheter är fantastiska.

Vilka uttryck har ditt intresse tagit sig hittils, vilka aspekter av steampunk har du tagit till dig?

Aspekter jag har tagit till mig mest är just karaktärskapande i den victorianska science fiction-världen. Jag älskar steampunkmodet, alla olika sorters vapen och gizmos. Böcker är också ett stort intresse, och jag skriver mina egna texter.

Annars är det ju just musiken som är en stor aspekt i mitt vardagsliv.

För tillfället har jag bara en komplett steampunkutstyrsel – äventyrlig aristokrat. Men jag har börjat skapa min andra utstyrsel som kommer vara mer åt äventyrare-hållet.

Steampunkkonst är också ett intresse som inte fått frodas riktigt lika mycket än, men jag håller utkik.

Vad läser du för steampunkböcker? Och vad skriver du själv?

Att läsa Steampunk är något jag just börjat med, så det har inte varigt mycket böcker än. Bara några mininoveller på internet som jag omöjligen kommer hitta igen, och bokserien jag läser för tillfället — serien om Alexia Tarabotti.

Jag skriver noveller och romaner och har gjort sedan jag var tio år, men jag har inget ens halvfärdigt. Får många nya ideer men min senaste idé kommer gå under Steampunk.

Och så har du varit i Tuscon Arizona på Wild Wild West Steampunk convention. Hur kom det sig att du tog dig dit? Det är rätt långt bort för att vara den första träffen att söka sig till!

Främsta anledningen var att vi precis hade vunnit 10000 i resecheck och tänkt åka till USA, jag och min far. När det kom på tal bad jag min far kolla om SPG skulle spela någon helg där, för min dröm var att se dem live. Det var så vi hittade konventet och jag blev överlycklig då semestern fick dra ut en hel vecka till!

Jag hade aldrig hört talas som att det fanns steampunkare i Sverige och därför inte hört talas som några konvent närmare heller. Innan jag hörde talas om det är konventet i Tuscon så hade jag faktiskt bara hörtalas som Clockwork-con i texas! Har nog inte grävt tillräckligt djupt för att kunna ha hittat det jag velat se.

Berätta lite om hur det var!

Upplevelserna där var helt fantastiska! Konventet utspelade sig i Old Tuscon, en liten gamla västern-filmstad. Så känslan från omgivningen var där gratis och sedan hade man alla vackra steampunkare runt sig också! Alla var väldigt trevliga där, även om jag bara vågade prata med ett litet fåtal hörde jag hur vänliga folk var mot varandra.

Det fanns tre olika sorters biljetter att köpa. Explorer som var ett endagspass, Maverick som var tredagarspass och sedan Aristocrat (V.I.P-biljett) som var ett tredagarspass och även ett sätt att ge ett generöst pengabidrag för att konventet skulle bli så lyckat som möjligt.

Jag hade en arostokratbiljett och fick därför gå på en middag på torsdagen, kvällen innan konventet skulle börja. När jag satt vid bordet och åt så såg jag det osminkade bandet Steam Powered Giraffe sitta en bit bort och jag blev totalt starstruck! Efter en stund så smög min far iväg en stund och när han kom tillbaka sa han “I’ve got some people here that want to meet you” och jag tittade upp och där stod Bennett-villingarna och log mot mig! Det enda jag fick ur mig var “Oh… My god.” och sedan skakade jag deras händer och tog kort med dem.

Det är något jag aldrig kommer glömma.

Men sedan på själva konventet fanns det så mycket att göra att jag inte visste vart jag skulle ta vägen! Det fanns workshops, försäljare och underhållning överallt. Jag själv gick på två paneler med SPG, gick till “Aristocrats Lounge” och tittade på “Tea dueling” [Denna ädla sport finns beskriven i Emils rapport från Lincoln Asylum /red:s anm.] och shoppade en hel del.

De två första dagarna, fredag och lördag, var riktigt blåsiga och regniga. Vid ett tillfälle när jag stod i ett gigantiskt vitt party-tält (där alla försäljare var) så började det blåsa så mycket att tältet höll på att flyga iväg! Jag greppade tag i en av markpålarna och blåhöll. En rolig sak då var att femtio personer som precis varit på en panel med Abney park kom och hjälpte till, inklusive Abney parks ledsångare! Så då fick jag se honom också.

Underbar mat, underbar underhållning och underbara människor. Om någon tvekar på om det skulle vara värt att åka dit eller inte nästa år kan jag säga att det garanterat kommer vara värt det! Arrangörerna är underbara människor.

Read Full Post »

Hundliknande robotfigur på hjul. Foto: Andreas Hammar.

Flip, en av Daidalos skapelser. Fast egentligen är det förstås Andreas Hammars. Foto: Andreas Hammar.

Nu är det äntligen dags: avsnitt två av En ljudkapsel med ångpunk.

Den här gången pratar jag med Andreas Hammar. När han var liten fanns det två saker han ville bli, berättar han, antingen konstnär eller uppfinnare. Och så småningom blev han någonting mittemellan. Han har sysslat med diverse saker, men jag kände först till honom som Andreas som bygger skojiga apparater i Barnkanalens Mekatronik.

Vad jag inte visste då var att han också länge har gillat steampunk, det fick jag reda på i den här artikeln på Weird Science. När han blev tillfrågad om att göra saker till programmet Labyrint sade ja bara för att få vara med, för att steampunk har varit en hjärte-genre för honom så länge. Men han är noga med att Labyrint inte är hans grej, utan att han bara är glad över att ha fått vara med.

Vi pratar om steampunk då och nu, om olika aspekter av kreativitet och att bygga saker. Lämpligt skrot, och det här med att såga sönder saker. Problemet med kugghjul. Verkstaden i Bagarmossen. Och lite annat.

Liten hundliknande mässingsrobot på hjul. Foto: Andreas Hammar.

Här är Flip i Daidalos finalrum. Formgivning och foto: Andreas Hammar.

Andreas rekommenderar:

  • Make, för inspiration till att bygga och göra saker själv.
  • Retronaut, för känslan för verkliga märkliga saker från förr.
Dockfilmsmiljö: byggnader på ett bord i artificiellt månsken.

Andreas Hammar sysslar också med dockanimation i en steampunkig miljö. Foto: Andreas Hammar.

Ljudfilen där vi pratar om detta och annat kan du alltså ladda ner > HÄR < — du kan välja på mp3- och ogg-format (ogg kan anses bättre, men mp3 är troligast att din mediaspelare klarar av).

Creative Commons-licens
En ljudkapsel med ångpunk av Anna Davour är licensierad under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell 3.0 Unported-licens. OBS! Gäller bara poddfilen, inte bilder och text.

Och så till slut, en liten bonus: Dr. Steel som jag också nämnde i samtalet med Andreas Hammar:

Read Full Post »

Retribution-FallsRobert Nyström bloggar om steampunk och skrivande på A Steampunk Dream. Som så många som gillar att läsa skriver han också, och projektet han sysslar med nu är en steampunkroman. Annars är han en representant för de geografiskt utspridda entusiasterna som sällan eller aldrig träffar några andra som sysslar med samma saker. Han bor i Piteå och det blir dyrt att resa, han har till exempel aldrig varit på någon sf-kongress. Men det kanske ändrar sig i framtiden.

Jag kontaktade Robert Nyström via epost och ställde några frågor om hans intresse. Här är en sammanställning av vår korrespondens.

Hur började ditt steampunkintresse?

Science fiction och zombier ledde mig in på steampunk — och då nästan bara böcker. Den första renodlade steampunk jag läste var Cherie Priest Boneshaker, som jag hittade när jag letade böcker om zombier. Jag hade visserligen läst Jules Verne, Bram Stoker och Mary Shelley när jag var liten, men de var ju science fiction och fantasy när de skrevs. Jag hade läst William Gibsons cyberpunkberättelser och visste att han hade skrivit en steampunkroman, men jag hade aldrig läst den, så jag skaffade The Difference Engine och läste den också. Jag var ändå fortfarande inte insnöad på steampunk efter det. Först när jag läste China Miévilles Perdido Street Station slog mig magin med alternativa ångdrivna världar riktigt. Efter det försökte jag hitta så mycket som möjligt i bokväg inom steampunk.

Intressant! Kommer du ihåg mer precis vad det var du fastnade för? Var
det just ångan i vägguttaget, eller var det något mer som gjorde det
lockande?

Jag tror att det är alla mekaniska uppfinningar som fångade mig. I Perdido street station var det Krismotorn. I Boneshaker var det en hel stad. I böckerna om Ketty Jay och dess besättning är det skeppet i sig, och en stålgolem. Även om historien i sig måste vara intressant, så är det sådana saker som får mig att välja steampunk framför andra genrer.

PerdidoStreetStationNågra speciella influenser?

Inom steampunk gillar jag China Miéville och Chris Wooding. Jag influeras också av fanstasyförfattaren Joe Abercrombie. Hans karaktärer är än så länge bland de bästa jag sett i böcker. Glokta i First Law serien till exempel, han har en oslagbar karaktärsutveckling genom böckerna.

Vill du berätta lite om ditt romanprojekt?

Min bok utspelar sig i en fiktiv värld i landet Eurynthia i och runt en stad som heter Amergath. Där försöker lönnmörderskan Constance Sigil lista ut vem det är som vill se henne död, förutom de som redan står på kö. När hon får ett par och en 12-årig flicka på halsen börjar en historia nystas upp som placerar mytologiska fiender, gamla älskare och liktjuvar i hennes väg.

Boken handlar i stort om hur långt personer är villiga att gå för något eller någon de älskar. Jag experimenterar också med hur verkliga händelser skapar eller inspirerar myter, som hur Vlad Tepes blev inspirationen till Dracula. Jag har tagit några av våra nordiska mytologiska väsen och skapat verkliga folkslag, som Eurynthias största fiender, Vittrorna.

Första utkastet av boken är klart, men jag har långt kvar. En del omskrivningar krävs. Det behövs också mer zombier. Det är alldeles för lite zombier.

Det som gör min berättelse till steampunk är nog mest miljön. Olja och bensin existerar inte, allt drivs med urverk, häst och ånga. Huvudpersonen är en hemmasnickare när det kommer till uppfinningar. Huvudspåret i boken handlar om en mekanik-biologisk uppfinning som ska vinna ett krig. Jag löser dessa uppfinningar med urverkmekanismer och ångmotorer.

Jag placerade nog berättelsen i en steampunkmiljö mest för att jag älskar steampunk. Däremot var det viktigt för historien att det inte fanns så utvecklade vapen. Problemet med en stundande zombieinvasion i modern tid är att ett land med militärstyrka lätt skulle kunna hålla de gående döda stången med lite prickskytte. Har man bara ett skott åt gången och det tar en minut att ladda om har man större problem. Det här löser man idag inom filmens värld med snabbare zombier, men jag ville använda de gammaldags, hasande varianterna. Jag upplever dem som mer realistiska, om man nu kan använda ordet realistiskt när man pratar zombier.

Har ditt intresse för steampunk tagit sig några andra uttryck än läsande och skrivande?

Det börjar spilla över i min skrivaralkov. Jag har en inredningsidé som jag skulle vilja förverkliga där. Jag skulle vilja att det går att gömma datorskärmen, genom att kunna hissa den upp och ner i bordsskivan. Jag skulle dock vilja ha lite originalmöbler från 1800-talet och de är en aning dyra, och så ska man inte såga i originalmöbler! Möjligtvis bygger jag ihop något själv. Det är dock en väldigt liten hobby än så länge.

Har du några tips du vill dela med dig av?

Jag tycker att om man just har upptäckt steampunk så ska man inte begränsa sig genom att vara strikt steampunk. Jag tror man får ut mer om man njuter av alla varianter, som gaslight fantasy och alternativhistoria. Eller man kan skapa en outfit som inte är strikt viktoriansk. Sen, när man har provsmakat allt, kan man begränsa sig till det som tilltalar en bäst. Läs Gibsons Difference Engine, det är ett måste, men läs också mer udda varianter, som Abraham Lincoln – Vampire Hunter, bara för att den är så galen. Missa inte heller serien om Ketty Jay av Chris Wooding, min favorit just nu.

Jag att man ska testa på de flesta delar av steampunkkulturen. Bygg någonting, sy upp någonting eller börja lyssna på något band — Abney Park är en bra början. Upptäck. Det är vad steampunk handlar om.

Read Full Post »

Några av gästerna och arrangörerna i dansens virvlar. Foto: Helena Hultén.

Några av gästerna och arrangörerna i dansens virvlar. Foto: Helena Hultén.

Steampunkbalen, såvitt jag vet den första i sitt slag här i landet, ägde rum på trettondagsafton. Det var en möjlighet att vara lite tjusig för en kväll, och att umgås med andra som intresserar sig för steampunk eller den viktorianska eran — eller både och. Tjugo personer tog vara på tillfället.

Kvällen inleddes vid klockan fem med mingel (som undertecknad tyvärr missade på grund av tågtrassel och en ofrivillig utflykt i metropolen Landeryd, 400 invånare), och sedan middag i form av buffé.

Balen var i princip en formell tillställning, men i sann steampunkanda betydligt friare i ramarna än någon annan bal jag har besökt. Klädseln kunde avvika en hel del från formell högtidsdräkt, särskilt roligt är det att herrarna har möjlighet till individuell variation utöver vad som brukar gå för sig i liknande sammanhang. Faktum är att jag tror att de flesta lyckades avvika åtminstone lite från den vanliga fracken med vit fluga och vit väst. Och den herre som hade oklanderlig frack med alla tillbehör hade kompletterat den med en fantastisk fin skäggfrisyr.

En detalj jag särskilt gillade var en telegrafnyckel som bars på handleden, och som kunde ge hörbara morsesignaler genom mobiltelefonen om jag förstod det hela rätt.

Bland damerna hade de flesta hämtat sin inspiration från senare delen av 1800-talet. Där syntes flera ordentliga turnyrer, och två klänningar med fårbogsärm i 1890-talsstil (inte de nedhasade ursprungliga fårbogsärmarna, “gigot”, som var mode på 1830-talet och framåt — såna kanske vi får se på någon senare tillställning). Steampunkelementen var ganska nedtonade, vilket också diskuterades en del. Flera tyckte att de mer maskinartade eller äventyrsanpassade detaljerna passade dåligt till just bal, men att det skulle kunna gå att integrera sådant mer. Den typiska detaljen att bära korsetten synlig fanns det dock flera exempel på.

Lokalen var idealisk: Göteborgs Tandläkare-Sällskaps festvåning, bara ett kvarter från Vasaplatsen. Porträtt på väggarna, stuckaturer i taket, och flera olika rum med höga dubbeldörrare emellan. Det rum som fungerade som balsal var precis lagom för det samlade sällskapet, men skulle lätt kunna göras större genom att flytta på borden när sittningen är över.

Musiken var inte någon typisk steampunkmusik, men vald för att gå bra att dansa till. Det fanns inte resurser för levande musik hela kvällen, men en pianist som underhöll var på plats. Till själva dansen bjöds musik på burk, ungefär hälften vals och hälften foxtrot. Inte alla var vana dansare, men jag tror att alla gjorde åtminstone något försök att ta sig en svängom och somliga dansade riktigt mycket.

Mellan turerna på dansgolvet satt gästerna i sällskapsrummet och umgicks. De flesta kände inte varandra sedan innan, även om några träffats tidigare, till exempel som deltagare på samma lajv. Samtalen rörde sig i olika banor, men pyssel, hantverk och olika former av rollspel var förstås ämnen som låg nära till hands. Folk kom från olika delar av landet och sysslade med vitt skilda saker, men det var en stor andel med akademisk bakgrund: bland andra en arkeolog, en ingenjör, en no-lärare, en textilvetare och två fysiker.

Två journalister från Göteborgs-Posten dök upp. Jag tror att vi lyckades prata väldigt mycket, och kanske inte göra steampunk så väldigt tydligt och klart. Men fotografen hade mycket att rikta sin kamera mot, och hon verkade bli ganska entusiastisk.

Alla verkade väldigt nöjda, och arrangörerna lovade att försöka upprepa det hela nästa år.

Read Full Post »

Jenny Sundén.

Jenny Sundén vill stämma träff för att intervjua mig för sin forskning — och jag vill intervjua henne. Själv är jag intresserad av att hålla lite koll på vad som händer i Sverige som är relaterat till steampunk, och jag tycker att det är väldigt spännande att Jenny Sundén har ett forskningsprojekt för att studera steampunkkulturen.

Det började när hon var i New York. Det var dags att söka forskningspengar för något nytt projekt, samtidigt som hon precis hade upp ögonen för steampunk. Hon gick på en steampunkfest för att se vad det handlade om.

— Det kändes som fältarbete! säger hon.

Och på den vägen är det. Jenny Sundén är genusforskare vid Södertörns högskola och har tidigare i sin forskning sysslat med teknik och kultur, bland annat i onlinespel. Steampunk ligger inte alltför långt
ifrån det här.

— Steampunk kan möjligen vara ett sätt att visa på ett annorlunda förhållningssätt till teknik, säger hon till exempel.

Nu utforskar hon alltså steampunk. Ett av hennes sätt att göra det är genom att träffa och intervjua folk som är engagerade och involverade i olika former av steampunkkultur. Hon söker faktiskt fler personer att intervjua, så om du känner att du är väldigt steampunkintresserad och inte har pratat med henne går det bra att höra av dig: jenny.sunden@sh.se är hennes adress. (Du vet att du vill! Det är för Vetenskapen!)

En annan del av arbetsmetoden går ut på att vara med på olika evenemang där steampunkare träffas. Hon var bland annat med på steampunkdagen på Tekniska Museet. Hon har också varit i Lincoln, på The Asylum — “The United Kingdom Steampunk Convivial” (som vi fick en rapport från här på bloggen förra året.) Det jag är alldeles extra nyfiken på är Jenny Sundéns besök på Steamcon i Seattle.

När jag började hålla koll på steampunkscenen fanns det en enda återkommande steampunkkongress som jag kunde hitta information om. Nu finns det en hel uppsjö, och den största av dem är Steamcon.

— Det var ju ganska galet, i att det var så stort. Och märkligt att inta ett hotell på det där sättet, berättar Jenny Sundén.

Det var ungefär 2500 personer som var där, och skapade en liten isolerad värld. Hela kongressen/konventet (vad man nu vill kalla det) försiggick på ett hotell, så man behövde aldrig riktigt gå ut. Särskilt som det gick att ta sig till angränsande byggnader utan att gå utomhus. Det blev alltså som en separat verklighet, mitt i Bellevue — nära Microsofts område, väldigt nya och högteknologiska omgivningar i kontrast mot steampunkbubblan inne i hotellet fylld av folk som gick omkring i bästa steampunkstass.

— Costuming var väldigt centralt. Det var som en enda lång maskerad, säger Jenny.

Steamcon var precis före Halloween, och temat var “Victorian Monsters”, så stilen på festerna om kvällarna var ganska skräckbetonad.

Det fanns också en väldigt bra marknadsplats där folk sålde olika saker.

— Det har professionaliserats, det får man förstå. Det är folk som lever på att tillverka saker och sälja på såna här träffar och liknande.

Steamcon hade förstås också ett program med olika workshops, paneldiskussioner, uppvisningar och annat. Jenny Sundén berättar bland annat om en verkstad i grundläggande baletikett, där det fanns visst utrymme för lek med könsroller. Men hon riktade in sig mer på de mer analyserande delarna av programmet. Hon berättar också om inspirerande möten som är bra för hennes forskning.

Särskilt intressant tycker jag det är som hon berättar om hur man diskuterar steampunk som subkultur och vad det är man själv håller på med egentligen.

— Det var stora diskussioner, som det blir inom subkulturer, om det där med mainstreaming, berättar Jenny Sundén. Vad händer med oss, vår identitet, när det vi sysslar med blir stort? Det handlar mycket om vem som hör dit, och vad som är äkta.

Hon beskriver hur debatten om autenticitet kunde handla till exempel om skillnaderna mellan att köpa färdigt och att tillverka själv. Men det görs också skillnad mellan att köpa och att köpa — att stödja lokala hantverkare ses som mer genuint och engagerat än att beställa något färdigförpackat. Det kan också handla om att kombinera saker på ett genomtänkt och individuellt sätt, även om man inte har gjort delarna själv.

Det verkar ha varit en väldigt fullmatad upplevelse att vara på Steamcon. Inspirerande att höra om.

En sak jag alltid brukar fråga folk om i mina små intervjuer här på bloggen är om de har något tips för andra som är intresserade av steampunk.

James Carrott, svarar Jenny Sundén. Han är en kulturhistoriker som har skrivit en bok som heter Vintage Tomorrows — A Historian And A Futurist Journey Through Steampunk Into The Future of Technology .

Read Full Post »

Older Posts »