Feeds:
Posts
Comments

Posts Tagged ‘steampunk’

Jenny Sundén.

Jenny Sundén vill stämma träff för att intervjua mig för sin forskning — och jag vill intervjua henne. Själv är jag intresserad av att hålla lite koll på vad som händer i Sverige som är relaterat till steampunk, och jag tycker att det är väldigt spännande att Jenny Sundén har ett forskningsprojekt för att studera steampunkkulturen.

Det började när hon var i New York. Det var dags att söka forskningspengar för något nytt projekt, samtidigt som hon precis hade upp ögonen för steampunk. Hon gick på en steampunkfest för att se vad det handlade om.

— Det kändes som fältarbete! säger hon.

Och på den vägen är det. Jenny Sundén är genusforskare vid Södertörns högskola och har tidigare i sin forskning sysslat med teknik och kultur, bland annat i onlinespel. Steampunk ligger inte alltför långt
ifrån det här.

— Steampunk kan möjligen vara ett sätt att visa på ett annorlunda förhållningssätt till teknik, säger hon till exempel.

Nu utforskar hon alltså steampunk. Ett av hennes sätt att göra det är genom att träffa och intervjua folk som är engagerade och involverade i olika former av steampunkkultur. Hon söker faktiskt fler personer att intervjua, så om du känner att du är väldigt steampunkintresserad och inte har pratat med henne går det bra att höra av dig: jenny.sunden@sh.se är hennes adress. (Du vet att du vill! Det är för Vetenskapen!)

En annan del av arbetsmetoden går ut på att vara med på olika evenemang där steampunkare träffas. Hon var bland annat med på steampunkdagen på Tekniska Museet. Hon har också varit i Lincoln, på The Asylum — “The United Kingdom Steampunk Convivial” (som vi fick en rapport från här på bloggen förra året.) Det jag är alldeles extra nyfiken på är Jenny Sundéns besök på Steamcon i Seattle.

När jag började hålla koll på steampunkscenen fanns det en enda återkommande steampunkkongress som jag kunde hitta information om. Nu finns det en hel uppsjö, och den största av dem är Steamcon.

— Det var ju ganska galet, i att det var så stort. Och märkligt att inta ett hotell på det där sättet, berättar Jenny Sundén.

Det var ungefär 2500 personer som var där, och skapade en liten isolerad värld. Hela kongressen/konventet (vad man nu vill kalla det) försiggick på ett hotell, så man behövde aldrig riktigt gå ut. Särskilt som det gick att ta sig till angränsande byggnader utan att gå utomhus. Det blev alltså som en separat verklighet, mitt i Bellevue — nära Microsofts område, väldigt nya och högteknologiska omgivningar i kontrast mot steampunkbubblan inne i hotellet fylld av folk som gick omkring i bästa steampunkstass.

— Costuming var väldigt centralt. Det var som en enda lång maskerad, säger Jenny.

Steamcon var precis före Halloween, och temat var “Victorian Monsters”, så stilen på festerna om kvällarna var ganska skräckbetonad.

Det fanns också en väldigt bra marknadsplats där folk sålde olika saker.

— Det har professionaliserats, det får man förstå. Det är folk som lever på att tillverka saker och sälja på såna här träffar och liknande.

Steamcon hade förstås också ett program med olika workshops, paneldiskussioner, uppvisningar och annat. Jenny Sundén berättar bland annat om en verkstad i grundläggande baletikett, där det fanns visst utrymme för lek med könsroller. Men hon riktade in sig mer på de mer analyserande delarna av programmet. Hon berättar också om inspirerande möten som är bra för hennes forskning.

Särskilt intressant tycker jag det är som hon berättar om hur man diskuterar steampunk som subkultur och vad det är man själv håller på med egentligen.

— Det var stora diskussioner, som det blir inom subkulturer, om det där med mainstreaming, berättar Jenny Sundén. Vad händer med oss, vår identitet, när det vi sysslar med blir stort? Det handlar mycket om vem som hör dit, och vad som är äkta.

Hon beskriver hur debatten om autenticitet kunde handla till exempel om skillnaderna mellan att köpa färdigt och att tillverka själv. Men det görs också skillnad mellan att köpa och att köpa — att stödja lokala hantverkare ses som mer genuint och engagerat än att beställa något färdigförpackat. Det kan också handla om att kombinera saker på ett genomtänkt och individuellt sätt, även om man inte har gjort delarna själv.

Det verkar ha varit en väldigt fullmatad upplevelse att vara på Steamcon. Inspirerande att höra om.

En sak jag alltid brukar fråga folk om i mina små intervjuer här på bloggen är om de har något tips för andra som är intresserade av steampunk.

James Carrott, svarar Jenny Sundén. Han är en kulturhistoriker som har skrivit en bok som heter Vintage Tomorrows — A Historian And A Futurist Journey Through Steampunk Into The Future of Technology .

Read Full Post »

Fikabordet i järnvägsvagnen. Foto: Erik Larsson.

I lördags, den 17 november, möttes ett antal steampunkentusiaster på Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle. Det här var ett speciellt tillfälle, inte bara ett vanligt Steampunk Teaparty utan också en inspirationsträff som upptakt för planeringen inför vår steampunkfestival på järnvägsmuseet år 27-29 juni 2014. Eftersom museet på det viset blev medarrangörer hade vi specialtillstånd att sitta i en museivagn och fika, som synes på bilden ovan. Ett litet smalt bord inställt i gången blev knytkalasbuffé, och folk hade med sig stilenliga porslinskoppar och tillbehör.

Samtalen rörde sig kring många olika aspekter av steampunk. (Jag själv kom lite sent och missade lite, eftersom jag och min kompis tittade in på en loppis på vägen och hittade fina mässingsdetaljer. Också viktigt för steampunkambitionerna.) Vi pratadade om sådant som: vill man verkligen ta sönder gamla fina mekanismer som fungerar, eller skulle kunna lagas, för att använda delarna som dekoration? Vad kan man driva med trampan och remmen till en gammal trampsymaskin? Pyssel som ett sätt att umgås. Olika aspekter av urmakeri — en kille i sällskapet håller faktiskt på att lära sig konsten. Den ädla konsten att blanda stilar. Och så naturligtvis många detaljer om vilka material och tekniker som de närvarande använt för att tillverka sina goggles och andra detaljer.

Det fanns också gott om idéer för vad vi skulle vilja göra med en steampunkfestival. Mer information kommer framöver!

Det var väldigt trevligt där i vagnet, om än lite tjock luft efter ett tag. Fönstren gick inte att öppna och vi var ganska många. Så småningom gav vi oss ut i museet:

Alla de församlade framför ett ståtligt lok. Foto: Erik Larsson.

Många av de närvarande bor i Gävle med omnejd, och några av oss kom tillresta från bland annat Uppsala. En hade rest 30 mil för att vara med, det tyckte jag faktiskt var lite imponerande.

Stämningen var kreativ och entusiastisk, och en av de mest lovande tankarna var att vi måste ha “förträffar” i Stockholm och Uppsala för att bygga upp stämning inför Steampunkfestivalen. Ja! Alltså: fortsättning följer.

(Fler bilder kan man hitta på Facebook, i grupperna Steampunk Teaparty och Gefle Steampunk.)

Read Full Post »

Gentlemen på styltor

Gentlemen på styltor. Klicka på bilden för att se webbsidan, och en film.

Oskar Hejll och Anders Sebring heter två personer med många kreativa projekt bakom sig — och framför sig också, får man förmoda. Oskar är intendenten för Dr Cagliostros kuriosakabinett som jag skrivit om tidigare här på bloggen. Och nu är de här två personerna alltså även Gents on stilts, i fullt utblommad steampunkstil.

De har dessutom en skolföreställning på gång, med en tidsmaskin som ska uppträda för årskurs 4-7 från februari 2013. Den som inte har turen att vara i en skola som lyckas boka in föreställningen får nog nöja sig med att se den mystiska tidsmaskinen på bilden på deras webbplats.

Read Full Post »

Nyårsfest i Gefle. Foto: Erik Larsson.

Det finns steampunk i Gävle. Mer än man kanske skulle tro. Det är ju lovande, inför steampunkkonventet på järnvägsmuseet i juni 2014. Nu har de lokala entusiasterna satt upp en grupp på Facebook: Gefle Steampunk, och riktar sig utåt. Det var så jag fick reda på att det finns ett helt gäng, och att de bland annat har haft en steampunkfest — och planerar ännu en. Jag fick intervjua två av dem per elektronisk post: Mikael Lindström och Erik Larsson.

Hur upptäckte du steampunk?

Micke: Jag minns inte exakt hur det började, men datorspelet Arcanum, filmerna De förlorade barnens stad och Brazil samt en dos historieintresse kan ha varit den startande faktorn för ett antal år sedan. Sen tog det nog något år innan jag upptäckte att det fanns en genre/estetik som kallas just steampunk. Hittade brassgoggles forum och började läsa Mike Mignolas serier.

Först vid nyårsafton 2011 hade jag skaffat mig en egen steampunkmundering.

Erik: Filmen De förlorade barnens stad av Jean Pierre Jeunet från 1995. Sen har man säkert sett stilen och gillat den utan att ha ett samband även tidigare, i någon musikvideo här och någon bok där (vem har inte fått läsa Jules Verne i skolan?), men jag hörde nog inte talas om själv termen “steampunk” förren tidigt 2000-tal.

Hur många känner du som är intresserade av steampunk?

Micke: Det är lite olika hur man räknar på det. När vi firade nyår förra året var vi tolv stycken uppklädda, men om man tar de som är genuint intresserade så sjunker antalet till kanske fem. Vi jobbar aktivt med att omvända fler.

Erik: Visuellt, väldigt många, sen är det väl 5-10 som nördar ner sig lite ytterligare, som har sett fler sådana filmer, och gillar mer sådan konst, som utövar hantverk eller liknande där man hittar influenserna.

Hur yttrar sig intresset?

Micke: Först och främst ett nytt öga för mässingsprylar på loppisar samt tankar på hur man skulle kunna förbättra sin steamoutfit. Tyvärr är jag inte särskilt händig så det blir till att köpa mycket.

Jag håller på en del med musik och har länge funderat på att starta ett steampunkband i någon form. Mina musikaliska rötter ligger i medeltids/folk/ och jag spelar det udda instrumentet vevlira vilket jag tycker passar rätt bra i steampunksammanhang. En vev och en massa knappar känns ju lite galen vetenskapsman.

Har inte hittat något steampunkband som jag riktigt fastnat för än, så jag känner att jag har något att tillföra där. Samtidigt känns steampunkmusiken väldigt fri i och med att det inte finns någon mall för hur det ska låta. Vill man ha österländskt kan man ta det, vill man ha distade gitarrer går det också bra. Theremin, kongas och säckpipa? Blanda lite hur du vill ungefär.

Erik: Jag gillar gamla prylar! En del av mina möbler och min intredning passar säkert in i facket, utan att det för den delens skulle sticker ut massa radiorör ur soffryggen. Jag hantverkar även en del, och klart det kan synas lite ibland vad för visuella stilar man gillar … Givet njuter jag ju särskilt mycket när det kommer ett kulturellt verk (bild, film, bok) som “ser bra ut” och underhåller mig på rätt sätt.

Har du några speciella tips eller favoriter som du vill rekommendera?

Micke: På filmfronten finns ju förutom Jean Pierre Jeunets De förlorade barnens stad och Terry Gilliams Brazil också Christopher Nolans The Prestige och Miyazakis Laputa: Slottet i himlen och Det levande slottet. Annars är det rätt tunnsått på vita duken tycker jag. Det finns väl en del filmer med roliga maskiner i, men då brister det i handlingen instället (läs Wild Wild West).

När det gäller litteratur så gillar jag Philip Reeves böcker i Larklight och Mortal Enginesserierna.

China Miévilles böcker som utspelar sig i den fantastiska staden Bas-Lag har en hel del steampunk i sig.

I serievärlden rekommenderar jag de första två volymerna i Alan Moores League of extraordinary gentlemen, Mike Mignolas serier om Hellboy, Lobster Johnson, B.P.R.D och Screw-on head. Matt Fractions ”Five fists of science” är också bra.

Erik: Inte direkt, visst finns det väl det vissa skulle kalla “klassiker” inom litteratur och film, men jag tror det är roligast att upptäcka det själv var nu man kommer i kontakt med det, det finns överallt, på fler ställen än man tror, i allt från musikvideos i populärkultur till den där filmen du redan sett och tyckte väldigt mycket om. Men visst, filmen jag nämnde ovan är en bra utgångspunkt för lite lort i steampunken (lite dieselpunkigt sådär), men ofta hittar man väldigt “steampunkiga” element i filmer som rent allmänt annars inte är särskillt steampunk.

Håll ögonen öppna bara!

Berätta mer! Hur kom det sig att ni höll er nyårsfest, och hur blev den?

Micke: Det var Erik som knäckte idén och vi andra var inte sena att haka på. Samtliga på festen var vänner och bekanta sen tidigare och bara några enstaka hade inte träffat varandra tidigare. Flera av våra vänner har varit intresserade av Steampunk men ej haft något bra tillfälle att köra fullt ut. Oftast har det mest handlat om böcker/filmer/serier inom steampunkintresset här, men nu fick alla chansen att klä upp sig vilket mottogs med entusiasm då flera av våra vänner antingen är lajvare, teaterapor eller hantverkare.

Erik fick till och med skäll av en tjej som tyckte att de två månaders headsup innan festen var för kort tid för att hinna gå all-in.

Festen var väldigt lyckad, alla bidrog med både entusiasm, glädje och alla hade verkligen ansträngt sig med kläder och gadgets. Flera sa direkt att vi måste göra det igen. Allt blev dessutom förevigat då vi hade riggat en tillfällig fotostudio. Vi behöver väl inte nämna att vi gör det igen i år? Deltagandet kommer ungefär bli det dubbla …

Micke. Foto: Erik Larsson.

Erik. Foto: Erik Larsson.

Read Full Post »

En film som många inom steampunkkretsar har uppmärksammat de senaste dagarna är Tai Chi 0. Bra information för oss som bor i Mälardalen eller har tid och möjlighet att ta sig hit är att den
visas på Stockholm filmfestival, 9 nov 23:30, 10 nov 23:30, och 18 nov 14:00.

Så här beskrivs filmen:

Årets mest effektspäckade film är ett hyperkinetiskt kampsportsäventyr som blandar kung fu med steampunk. Yang Lu Chan har fötts med en underlig avkomma [sic — antar att det borde vara åkomma] – en knöl i pannan som vid beröring aktiverar makalösa vansinnesutbrott. För att lära sig kontrollera sin förmåga besöker han en by känd för sin tai chi och dras där in i en kamp mellan gott och ont.

Read Full Post »

Det har varit lite ont om steampunklitteratur på svenska, men i april kommer första delen i Gail Carrigers serie Parasol Protectorate på svenska med titeln Själlös. Det är steampunk romance, med vampyrer och övernaturligheter.

Ett par länkar:

Recension av Soulless på bloggen Bokstävlarna.

Gail Carriger var med i steampunknumret av Locus.

Read Full Post »

Vädret var perfekt för en picknick när jag anlände med mitt sällskap till Västerås. Med en viss bävan korsade vi gatan från järnvägsstationen till Vasaparken. Vad var det för människor vi skulle träffa? Alltid spännande att möta folk man bara känner i skrift, och alltid roligt att möta likasinnade som delar ovanliga intressen. Undertecknad kom tillsammans med två helt unga barn, och risken är då alltid att hamna lite vid sidan av ett sällskap, men förhoppningen var att de små skulle kunna roa varandra. Vi reste med lätt packning, men hade klätt oss i de mest bekväma och praktiska kläder som fortfarande skulle passa för dagen. Så här löd texten i inbjudan:

En liten träff med andra Steampunk älskare, kom i vilka kläder du vill (propert tack). Ta gärna med er egen tilltugg, men det kommer även serveras på plats.

Vi rundade en liten damm och möttes av ett halvdussin personer i omisskännlig steampunkanda, som redan börjat hälla upp sitt te. De visade sig mycket sällskapliga och trevliga, och alla hälsade och ville prata med oss.

Sällskapet i gröngräset

Efter någon halvtimma sällade sig ytterligare en grupp till oss, och vi blev ganska många. Man hade tillfälle att beundra varandras utrustning och dela te och bakverk.

Vacker teservis, med smulor av scones och paj.

Samtalet rörde sig bland annat kring luftskepp, hantverk, och musik. Vi lyssnade på en del musik, som spelades på en medhavd kontraption med lädertratt.

Musikmaskinen.

Detta är det tredje Steampunk Teaparty som avhålls i Västerås. Det hela började för något mer än ett år sedan, när Lisa och Jens inte hade råd att delta i ett lajv och i stället började söka efter människor med liknande intressen i sin hemstad. Inför det första mötet satte man upp anslag på alla tänkbara platser. Endast tre personer dök upp, inräknat initiativtagarna. Idén kvävdes dock inte, och man började värva kontakter på internet och genom en facebookgrupp. Den andra tillställningen hölls i juni (vilket läsare av denna blogg kan påminna sig), och drog betydligt fler.

Ett spontant upptåg: hattstapeln. Slutresultatet var nio hattar på höjden.

Olika sällskapslekar lektes. Vi ser här "fotleken".

Vi var alla glada att detta evenemang blev så lyckat och välbesökt. Lisa talar om att grunda en förening för alla som vill ägna sig åt steampunk i sällskap av andra entusiaster. En mycket bra idé, som vi hoppas höra mer om snart!

Jens förevisar sin mekaniska hand.

Vi lämnade Västerås vid tretiden, samtidigt som de första regndropparna föll. Vädrets makter kanske också uppskattar steampunk, och roliga människor som möts i vackra parker.

Åka, även Austina von Raindark, även Fil. dr. Anna K Davour

Read Full Post »

« Newer Posts