Feeds:
Posts
Comments

Tack och adjö!

För länge sedan, när vi skrev år 2010 och steampunk var något ganska okänt i Sverige, bjöd jag (Åka) hem min kompis Hillevi för att skissa upp planer för ett fanzinenummer. Vi ville berätta om steampunk, visa lite av vad det kunde vara och peka på möjligheterna. Hon tecknade och skrev, jag skrev och redigerade.

Senare samma år startades den här bloggen, för att följa upp på vad som hände inom steampunk i Sverige. Jag var steampunkreporter, som snokade upp vad som var på gång. Jag intervjuade folk, tiggde bilder, åkte på besök, tog egna foton. Och så drömde jag om egna steampunkprojekt, som sällan kom särskilt långt. Men ibland så.

En av de fantastiska följderna av allt detta var Steampunkfestivalen. Kristin kom med idén, och sedan arbetade vi vansinnigt envetet på orimligt många av dygnets timmar, så där som idéella krafter kan göra ibland. Jag hoppas verkligen att den festivalen är ett minne för livet för de flesta som var där.

Numera finns det en hel del steampunk i Sverige, och behovet av att söka upp och undersöka vad som finns är inte så stort. Folk hittar varandra ändå, inte minst på Facebook där det finns flera stora svenska steampunkgrupper. Undertecknad har gått vidare till nya projekt, och de andra bloggarna som har skrivit här har också andra saker som äter upp den kreativa energin. Därför har det ganska länge varit en bra idé att lägga ned bloggen Steampunk i Sverige, och officiellt lämna över stafettpinnen till andra som vill skildra och leva steampunk, i Sverige och annorstädes.

Efter Gothenburg SteamCon i höstas fanns idén att lägga ner denna blogg med ett fyrverkeri av avslutande inlägg. En stor och fin rapport från Göteborg och en sammanfattning av åren som gått. Men vardagen slukade de där ambitionerna, och spottade inte ens ut benen. Nej, nu är det dags att säga ett formellt tack och adjö här. Allt som har skrivits här tidigare finns kvar för den som är intresserad av att läsa och utforska. Den här bloggen levde ett gott liv, och har gjort sin grej, men steampunk är inte död. Även i framtiden händer det massor, till exempel Silwersteam 1-3 september i Eskilstuna. Ha så kul

Vet ni om att det är 30 år sedan ordet “steampunk” myntades? Det var författaren K.W. Jeter som använde ordet i ett brev till tidskriften Locus, för att beskriva några böcker av honom själv och ett par av hans vänner.

Ordet var nog det frö som behövdes för resten av steampunk-kulturen att uppstå ur och samlas runt.

Just nu firas detta på ett symposium i Ohio, med K.W. Jeter som gäst. Läs mer här.

steampunkisverige_bland_kugghjul_och_kultister_MG_0978

Foto: Pauliina Raitaniemi

”Bland kuggjhul och kultister” – bara smaka på namnet! Ger det inte en bild av vad som kanske komma skall?

Och sannerligen var det så! Den tredje december 2016 samlades runt 25 deltagare för lajvet med samma namn, på hotell Wisby Börs, på Mellangatan i Visby. Då hade de flesta redan mötts en första gång kvällen innan. På ungdomshuset Fenix i Visby, höll arrangörerna ett möte med namn- och pronomenrunda, kort beskrivning av rollen, allmän frågestund och regelförklaringar. Redan var ivern stor, och ockulta böcker, konstiga mekaniska prylar och annat pysslades med.

På Wisby Börs är varje rum unikt, men hela miljön är ljuvligt artonhundratalsfylld av foton, böcker, möbler och annat. Hela mitt liv har jag velat sova i himmelssäng, och nu fick jag möjligheten! Elektriska ljus och mjukt gula lampor hjälpte till att förstärka känslan, och det fanns inte en deltagare som inte uttryckte sin förtjusning. Vilken låda eller skåp man än öppnade kunde man aldrig vara säker på att de inte fanns en liten speldosa – någon samlares små föremål, som då och då hördes när en deltagare hittade dem.

”Bland kugghjul och kultister” utspelade sig år 1867, men med något alternativ historia – luftskepp var förstås redan i full användning. Till Upptäckarklubbens årliga möte hade ordförande Percy Gyllengalt III kallat, och de medlemmar som inte var i fullt färd med upptäckande, de som överlevt sina upptäcksresor, de som lyckats norpa sin föregångares inbjudan, samt diverse potentiella finansiärer, samlades alla förtjust och förväntansfullt. Man hälsades välkommen av ordföranden, och applåderade åt de som presenterade nya fynd eller skatter, erbjöd ära och berömmelse åt de som ville delta på framtida expeditioner, eller bad om hjälp att dechiffrera gamla skrifter. Det blev en veritabel skrytstund, och en möjlighet att bjuda på sin roll och sig själv. Den mystiska kistan med kedjor runt, som ”hittats i ett gammalt tempel i Skottland”, var en av höjdpunkterna. Att den inte gick att få upp med vanliga medel gjorde bara de allra flesta överförtjusta – ah, ett mysterium att lösa!

Plötsligt – ett mord! Vem annat än Årets Upptäckare själv, den unge Bruunkrona, ägare till den stängda kistan? Ett fåtal deltagare hade svaga eller inga alibin, och samlades i salen för förhör och utfrågning av konstapel Hettie. Det var inte bara hon som var missnöjd, även ordförande Gyllengalt var högst förnärmad över att någon haft den dåliga smaken att bli mördad just den dagen. Förra året den bengaliska tigern (men det var ju bara en tiger, och en deltagare som hade den med sig, och av de två som råkade illa ut när den smet var faktiskt bara en inte medlem av Upptäckarklubben – nej, inte alla upptäckare…!), i år ett mord, och med säkerhet av någon i sällskapet!

Jag fick det höga nöjet att vara en av de misstänkta, ingenting som varit planerat men jag råkade ligga och vila mig (för all del, sova) på mitt rum, när jag väcktes av ett skrik, från en husa som knackat på hos Bruunkrona för att hämta tekannan.

Ett lajv, levande rollspel, innebär att man ikläder sig, inträder i, en roll, som kan ligga varierande grader nära en själv i personlighet, utseende och så vidare. Min roll är en gammal bekant för en del ångpunkare i Sverige: sir Vincent Ravenscroft, viscount av Findlater och earl av Tolquhoun, arvtagerska till Grampians hertigdöme i Skottland. Sir Vincent har deltagit på såväl steampunklajv som konvent, och klär sig gärna, men inte alltid, i manligt kodade kläder. För detta lajvet bar hon mustasch, skägg och polisonger. Eftersom jag spelat henne, och sett ut som henne, flera gånger tidigare, var det lätt att komma in i rollen och agera som henne.

Folk hade alla möjliga små mojänger av ångpunkig karaktär, och klädde sig i hela ångpunksspektrats stilvariation. Det fanns alltid något att tala om, utöver mode, mord och nya

upptäckter. Hemliga tempel, mystiska texter, underliga tecken och udda ljud… när vissa individer, en efter en, började bete sig alltmer udda stod det klart att något högst ockult var i faggorna!

steampunkisverige_bland_kugghjul_och_kultister_MG_0846

Foto: Pauliina Raitaniemi

Mot kvällens slut började man kunna urskilja två grupperingar. Båda två hävdade att de absolut ville rädda världen, behövde den mystiska lådan till detta, och sade att den andra egentligen ville förstöra världen. Alla Upptäckarklubbens medlemmar drogs till den ena eller den andra, vissa valde i sista minuten – sir Vincent ställde ledande frågor om hurdan morgondagen kunde tänkas te sig, och valde till slut den grupp som leddes av gentlepersonerna Box (bartendern, med finfin etermätare), Hammarstedt (ockultistförfattare) och Wybrant-Hedenberg (suspekt nyrik, republikan, torrboll, överbeskyddande mot sin sköna brorsdotter, amerikan) då deras svar var klart mycket mer lovande gällande huruvida det över huvud taget skulle finnas en morgondag.

Båda planerade sina strategier för när klockan skulle slå tre, då enligt alla indikationer Något Stort skulle vakna. Vem hade mattan med sigillet på? Vart var lådan med kedjorna? Fanns det en avskrift av rätt ockult vers? Så kom den där stunden när den nu skvatt vansinniga konstapel Hettie drällde in med lådan ömt kramad i famnen. Iklädd endast strumpor, skjorta och litet blod. Den Gyllene Undergångens medlemmar drog raskt fram den sedan tidigare stulna mattan med ockult cirkel på, Sista Försvarets Orden grabbade tag i konstapeln och…

…en hätsk diskussion om semantik och namn utbröt. ”Ni är kultister!” ”Skulle vi? NI är kultister!” Sir Vincent och herr ordförande sneglade klentroget på varandra, tills ordföranden klev in för att reda ut saken.
Någonstans här noterade dock sir Vincent hur en driven ung äventyrerska liksom syntes göra något ganska vådligt mot en före detta luftskeppskapten. Det var inte många sekunder innan det vädrades mord i nattluften och sir Vincent sakta började backa bort från de övriga. När en offerkniv (ingen närvarande arkeolog gav just då sin åsikt om huruvida det var en antik eller en sentida kopia) effektivt orsakade blodsoffer nummer två så att där nu var två döda, en från var sida, och lämpligen fallna just bredvid både låda och ritualcirkel vände hon mycket diskret på klacken och sprang för livet till sitt luftskepp ”Picaroon”.
Med en kort paus för att plocka upp sina kära personliga brev (som jag såklart låtit ligga framme för vem som helst att läsa under lajvet).

Gick världen under? Lyckades folk stoppa Den Onda Gudomen från att resa sig? Eller lyckades de få den att göra det? Eller var det ingen Ond Gudom, inget ockult, utan bara otäckheter? Sir Vincent stannade inte för att kontrollera, och hur det än gick så lever hon vidare, lika äventyrslysten och nyfiken, charmant och flirtig som tidigare.

Känslan på lajvet var sannerligen högst ångpunkig. Manicker och attiraljer som såväl fanns på hotellet, som de deltagarna hade med sig, höjde stämningen, och känslan av att ”med ångan ligger världen för våra fötter” genomsyrade allt. En härlig utflykt bland kugghjul och kultister, som jag är mycket glad att jag tog mig för!

/Elenaria Gydemo Östbom, även känd som sir Vincent Ravenscroft

Det är en rolig tid för steampunk i Sverige! Till helgen brakar det lös med Gothenburg SteamCon. Och årets julkalender i SVT verkar arta sig riktigt steampunkigt. Det finns livskraftiga steampunkföreningar, inte minst i Göteborg och i Skåne. Och så vidare.

Tyvärr märks detta kanske inte så mycket här på denna blogg. Alla redaktionella ambitioner har havererat. Mest beror det på att undertecknad (som ursprungligen startade den) har för mycket annat att skriva, både professionellt och på fritiden. Men vi som står bakom Steampunk i Sverige kommer i alla fall att vara närvarande på SteamCon och rapportera därifrån, som en fin avslutning på det här projektet.

Gillar du att skriva? Passa på i sådana fall att delta i novelltävlingen som arrangeras av Gothenburg SteamCon och Club Cosmos i Göteborg! Temat är steampunk, och novellen ska vara inne senast 31 oktober.

Tre pristagare kommer att utses, som förutom ära och berömmelse även får roliga priser och till förstapristagaren dessutom 1000 kr.

Vinnarna kommer att presenteras under konventet 4-6 november – så sätt igång och skriv dig ett steg närmre odödlighet!

Regler:

  • Högst ett bidrag per person
  • Ett bidrag är en novell om högst 2500 ord på svenska eller engelska
  • Bidraget får ej vara tidigare publicerat
  • Namn på författare, namn på bidrag (titel) samt kontaktuppgifter skall medfölja
  • Bidrag skickas senast den 31:e oktober till steampunk2016@clubcosmos.net
  • Deltagaren medger att vinnande bidrag får publiceras på föreningarnas webbsidor

Bidrag bedöms av en jury bestående av personer från Club Cosmos och Steampunk Götheborgs styrelser. Jurymedlemmar får ej deltaga i novelltävlingen.

Affisch för SteamCon 4-6 november 2016

SteamCon blir en stor händelse i steampunk-Sverige. Workshops! Professor Elemental! Bazaar! Dräkttävling! Den som vill ha biljett till hela evenemanget med party och allt kan fortfarande få kalaset för 450 kronor. Men från och med 1 september kostar det lite mer. (Det finns även en risk att biljetterna tar slut, men än så länge tycks det finnas kvar.)

Här finns information och länk till biljettbokning.

steampunksagor

Steampunksagor är en antologi med sjutton steampunknoveller på svenska. (Boken har funnits ute i ungefär ett år, så vi har dröjt lite med att skriva om den. Men vi nämnde den i alla fall som hastigast innan den var färdig.) Bokens baksidestext förbigår vi med tystnad, det räcker att säga att novellerna faktiskt är bättre än den.

Alla novellerna är i munsbitsformat, 4-11 sidor, men skribenterna får in en hel del på det utrymmet. Stilen och innehållet varierar förstås en del, som sig bör när många författare är inblandade. Alla har sina kvaliteter, men det är ingen som känns riktigt helgjuten. Några av novellerna är drivet och fint skrivna men kanske saknar lite nerv, andra lite mer valhänt komponerade men visar upp fantastiska scenarier. Det allra bästa med samlingen är att den visar upp den stora bredden av vad steampunk kan vara. Någon är mer skräckbetonad, en annan är mer romantisk. En är rent surrealistisk, flera är raka äventyr. Inte mindre än fyra innehåller mekaniska kvinnor, så det måste vara något med det motivet som verkligen fångar fantasin — förmodligen säger det något om den värld vi lever i även om jag inte kan säga exakt vad.