Feeds:
Posts
Comments
steampunkisverige_bland_kugghjul_och_kultister_MG_0978

Foto: Pauliina Raitaniemi

”Bland kuggjhul och kultister” – bara smaka på namnet! Ger det inte en bild av vad som kanske komma skall?

Och sannerligen var det så! Den tredje december 2016 samlades runt 25 deltagare för lajvet med samma namn, på hotell Wisby Börs, på Mellangatan i Visby. Då hade de flesta redan mötts en första gång kvällen innan. På ungdomshuset Fenix i Visby, höll arrangörerna ett möte med namn- och pronomenrunda, kort beskrivning av rollen, allmän frågestund och regelförklaringar. Redan var ivern stor, och ockulta böcker, konstiga mekaniska prylar och annat pysslades med.

På Wisby Börs är varje rum unikt, men hela miljön är ljuvligt artonhundratalsfylld av foton, böcker, möbler och annat. Hela mitt liv har jag velat sova i himmelssäng, och nu fick jag möjligheten! Elektriska ljus och mjukt gula lampor hjälpte till att förstärka känslan, och det fanns inte en deltagare som inte uttryckte sin förtjusning. Vilken låda eller skåp man än öppnade kunde man aldrig vara säker på att de inte fanns en liten speldosa – någon samlares små föremål, som då och då hördes när en deltagare hittade dem.

”Bland kugghjul och kultister” utspelade sig år 1867, men med något alternativ historia – luftskepp var förstås redan i full användning. Till Upptäckarklubbens årliga möte hade ordförande Percy Gyllengalt III kallat, och de medlemmar som inte var i fullt färd med upptäckande, de som överlevt sina upptäcksresor, de som lyckats norpa sin föregångares inbjudan, samt diverse potentiella finansiärer, samlades alla förtjust och förväntansfullt. Man hälsades välkommen av ordföranden, och applåderade åt de som presenterade nya fynd eller skatter, erbjöd ära och berömmelse åt de som ville delta på framtida expeditioner, eller bad om hjälp att dechiffrera gamla skrifter. Det blev en veritabel skrytstund, och en möjlighet att bjuda på sin roll och sig själv. Den mystiska kistan med kedjor runt, som ”hittats i ett gammalt tempel i Skottland”, var en av höjdpunkterna. Att den inte gick att få upp med vanliga medel gjorde bara de allra flesta överförtjusta – ah, ett mysterium att lösa!

Plötsligt – ett mord! Vem annat än Årets Upptäckare själv, den unge Bruunkrona, ägare till den stängda kistan? Ett fåtal deltagare hade svaga eller inga alibin, och samlades i salen för förhör och utfrågning av konstapel Hettie. Det var inte bara hon som var missnöjd, även ordförande Gyllengalt var högst förnärmad över att någon haft den dåliga smaken att bli mördad just den dagen. Förra året den bengaliska tigern (men det var ju bara en tiger, och en deltagare som hade den med sig, och av de två som råkade illa ut när den smet var faktiskt bara en inte medlem av Upptäckarklubben – nej, inte alla upptäckare…!), i år ett mord, och med säkerhet av någon i sällskapet!

Jag fick det höga nöjet att vara en av de misstänkta, ingenting som varit planerat men jag råkade ligga och vila mig (för all del, sova) på mitt rum, när jag väcktes av ett skrik, från en husa som knackat på hos Bruunkrona för att hämta tekannan.

Ett lajv, levande rollspel, innebär att man ikläder sig, inträder i, en roll, som kan ligga varierande grader nära en själv i personlighet, utseende och så vidare. Min roll är en gammal bekant för en del ångpunkare i Sverige: sir Vincent Ravenscroft, viscount av Findlater och earl av Tolquhoun, arvtagerska till Grampians hertigdöme i Skottland. Sir Vincent har deltagit på såväl steampunklajv som konvent, och klär sig gärna, men inte alltid, i manligt kodade kläder. För detta lajvet bar hon mustasch, skägg och polisonger. Eftersom jag spelat henne, och sett ut som henne, flera gånger tidigare, var det lätt att komma in i rollen och agera som henne.

Folk hade alla möjliga små mojänger av ångpunkig karaktär, och klädde sig i hela ångpunksspektrats stilvariation. Det fanns alltid något att tala om, utöver mode, mord och nya

upptäckter. Hemliga tempel, mystiska texter, underliga tecken och udda ljud… när vissa individer, en efter en, började bete sig alltmer udda stod det klart att något högst ockult var i faggorna!

steampunkisverige_bland_kugghjul_och_kultister_MG_0846

Foto: Pauliina Raitaniemi

Mot kvällens slut började man kunna urskilja två grupperingar. Båda två hävdade att de absolut ville rädda världen, behövde den mystiska lådan till detta, och sade att den andra egentligen ville förstöra världen. Alla Upptäckarklubbens medlemmar drogs till den ena eller den andra, vissa valde i sista minuten – sir Vincent ställde ledande frågor om hurdan morgondagen kunde tänkas te sig, och valde till slut den grupp som leddes av gentlepersonerna Box (bartendern, med finfin etermätare), Hammarstedt (ockultistförfattare) och Wybrant-Hedenberg (suspekt nyrik, republikan, torrboll, överbeskyddande mot sin sköna brorsdotter, amerikan) då deras svar var klart mycket mer lovande gällande huruvida det över huvud taget skulle finnas en morgondag.

Båda planerade sina strategier för när klockan skulle slå tre, då enligt alla indikationer Något Stort skulle vakna. Vem hade mattan med sigillet på? Vart var lådan med kedjorna? Fanns det en avskrift av rätt ockult vers? Så kom den där stunden när den nu skvatt vansinniga konstapel Hettie drällde in med lådan ömt kramad i famnen. Iklädd endast strumpor, skjorta och litet blod. Den Gyllene Undergångens medlemmar drog raskt fram den sedan tidigare stulna mattan med ockult cirkel på, Sista Försvarets Orden grabbade tag i konstapeln och…

…en hätsk diskussion om semantik och namn utbröt. ”Ni är kultister!” ”Skulle vi? NI är kultister!” Sir Vincent och herr ordförande sneglade klentroget på varandra, tills ordföranden klev in för att reda ut saken.
Någonstans här noterade dock sir Vincent hur en driven ung äventyrerska liksom syntes göra något ganska vådligt mot en före detta luftskeppskapten. Det var inte många sekunder innan det vädrades mord i nattluften och sir Vincent sakta började backa bort från de övriga. När en offerkniv (ingen närvarande arkeolog gav just då sin åsikt om huruvida det var en antik eller en sentida kopia) effektivt orsakade blodsoffer nummer två så att där nu var två döda, en från var sida, och lämpligen fallna just bredvid både låda och ritualcirkel vände hon mycket diskret på klacken och sprang för livet till sitt luftskepp ”Picaroon”.
Med en kort paus för att plocka upp sina kära personliga brev (som jag såklart låtit ligga framme för vem som helst att läsa under lajvet).

Gick världen under? Lyckades folk stoppa Den Onda Gudomen från att resa sig? Eller lyckades de få den att göra det? Eller var det ingen Ond Gudom, inget ockult, utan bara otäckheter? Sir Vincent stannade inte för att kontrollera, och hur det än gick så lever hon vidare, lika äventyrslysten och nyfiken, charmant och flirtig som tidigare.

Känslan på lajvet var sannerligen högst ångpunkig. Manicker och attiraljer som såväl fanns på hotellet, som de deltagarna hade med sig, höjde stämningen, och känslan av att ”med ångan ligger världen för våra fötter” genomsyrade allt. En härlig utflykt bland kugghjul och kultister, som jag är mycket glad att jag tog mig för!

/Elenaria Gydemo Östbom, även känd som sir Vincent Ravenscroft

Det är en rolig tid för steampunk i Sverige! Till helgen brakar det lös med Gothenburg SteamCon. Och årets julkalender i SVT verkar arta sig riktigt steampunkigt. Det finns livskraftiga steampunkföreningar, inte minst i Göteborg och i Skåne. Och så vidare.

Tyvärr märks detta kanske inte så mycket här på denna blogg. Alla redaktionella ambitioner har havererat. Mest beror det på att undertecknad (som ursprungligen startade den) har för mycket annat att skriva, både professionellt och på fritiden. Men vi som står bakom Steampunk i Sverige kommer i alla fall att vara närvarande på SteamCon och rapportera därifrån, som en fin avslutning på det här projektet.

Gillar du att skriva? Passa på i sådana fall att delta i novelltävlingen som arrangeras av Gothenburg SteamCon och Club Cosmos i Göteborg! Temat är steampunk, och novellen ska vara inne senast 31 oktober.

Tre pristagare kommer att utses, som förutom ära och berömmelse även får roliga priser och till förstapristagaren dessutom 1000 kr.

Vinnarna kommer att presenteras under konventet 4-6 november – så sätt igång och skriv dig ett steg närmre odödlighet!

Regler:

  • Högst ett bidrag per person
  • Ett bidrag är en novell om högst 2500 ord på svenska eller engelska
  • Bidraget får ej vara tidigare publicerat
  • Namn på författare, namn på bidrag (titel) samt kontaktuppgifter skall medfölja
  • Bidrag skickas senast den 31:e oktober till steampunk2016@clubcosmos.net
  • Deltagaren medger att vinnande bidrag får publiceras på föreningarnas webbsidor

Bidrag bedöms av en jury bestående av personer från Club Cosmos och Steampunk Götheborgs styrelser. Jurymedlemmar får ej deltaga i novelltävlingen.

Affisch för SteamCon 4-6 november 2016

SteamCon blir en stor händelse i steampunk-Sverige. Workshops! Professor Elemental! Bazaar! Dräkttävling! Den som vill ha biljett till hela evenemanget med party och allt kan fortfarande få kalaset för 450 kronor. Men från och med 1 september kostar det lite mer. (Det finns även en risk att biljetterna tar slut, men än så länge tycks det finnas kvar.)

Här finns information och länk till biljettbokning.

steampunksagor

Steampunksagor är en antologi med sjutton steampunknoveller på svenska. (Boken har funnits ute i ungefär ett år, så vi har dröjt lite med att skriva om den. Men vi nämnde den i alla fall som hastigast innan den var färdig.) Bokens baksidestext förbigår vi med tystnad, det räcker att säga att novellerna faktiskt är bättre än den.

Alla novellerna är i munsbitsformat, 4-11 sidor, men skribenterna får in en hel del på det utrymmet. Stilen och innehållet varierar förstås en del, som sig bör när många författare är inblandade. Alla har sina kvaliteter, men det är ingen som känns riktigt helgjuten. Några av novellerna är drivet och fint skrivna men kanske saknar lite nerv, andra lite mer valhänt komponerade men visar upp fantastiska scenarier. Det allra bästa med samlingen är att den visar upp den stora bredden av vad steampunk kan vara. Någon är mer skräckbetonad, en annan är mer romantisk. En är rent surrealistisk, flera är raka äventyr. Inte mindre än fyra innehåller mekaniska kvinnor, så det måste vara något med det motivet som verkligen fångar fantasin — förmodligen säger det något om den värld vi lever i även om jag inte kan säga exakt vad.

Deltagare i Steampunkfestivalen framför det pyntade loket Järnsaxa (E2 904).

Foto: Hans Persson

I väntan på höstens SteamCon i höst kan det vara kul att drömma sig tillbaka till Steampunkfestivalen 2014. Även om du var där kanske du inte minns allt, eller missade något du velat höra. Eller också hade du inte möjlighet att vara med alls. Men nu kan du höra vissa av programpunkterna i repris, hur många gånger du vill!

Eftersom Steampunkfestivalen även var Swecon — Sveriges nationella science fiction- och fantasykongress ges några av de inspelade programpunkterna ut genom Sweconpoddar.

Det fanns fyra hedersgäster på festivalen. Vill du höra allihop tillsammans kan du lyssna på en panel om vad som egentligen är punk i steampunk. Mycket tänkvärt där.

Mike Perschon, även känd som Steampunk Scholar, hade mycket att säga om vad steampunk i grund och botten är, och om ångpunkens historia. I sitt eget föredrag berättade han om kapten Nemo, den mest kända av alla Jules Vernes fiktiva figurer. Mer om hur steampunk kan definieras och hur det går till att forska om sånt finns i den intervju med Mike Perschon som genomfördes av undertecknad. Övriga hedersgäster intervjuades förstås också. Miriam Rosenberg Rocek berättade om hur hon gör en sorts politiskt lajv som Steampunk Emma Goldman, Chris Wooding fick frågor om sina böcker och sitt skrivande, särskilt bokserien om luftskeppet Ketty Jay. Cory Doctorow har haft ögonen på steampunk sedan begreppet myntades, men fick många frågor om annat — han är ju författare, aktivist och föreläsare med mera.

Om detta ger mersmak kan du hitta mycket mer, även om det inte är allt från Sweconpoddar som har någon steampunkrelevans. Ett panelsamtal från 2015 års Swecon handlade förstås om retrofuturism och därmed också en massa om ångpunk. Ämnet kan komma tillbaka, och utöver det kan du dyka ner i allt annat som är kul med sf och fantasy.

"Massive Solar-Orbiting Electro-Mechanical Analytic Engine, Mark 6", av Eric Proton.

“Massive Solar-Orbiting Electro-Mechanical Analytic Engine, Mark 6”, av Eric Proton.

Just nu arbetar föreningen Kulturkrock med förberedelserna för en Star Wars-musikal i steampunkstil: Skyarnas krig. Just Star Wars har steampunkats på många sätt och av många personer. En snabb googling ger många exempel på dräkter, modeller av figurer och skepp, och naturligtvis bilder av alla slag. Ett exempel är Eric Protons tolkning av dödsstjärnan, på bilden ovan. Titta gärna på hans webbplats, där det finns flera verk i samma serie.

Och nu blir det alltså musikal! En förhandsvisning av vissa smakprov kommer att ges på SteamCon i Göteborg i höst, men premiären på det fullständiga verket blir först i början av 2017. Den som besöker spelkonventet GothCon vid påsk kommer att ha möjlighet att se musikalen där, men var och den kommer att framföras i övrigt är inte helt klart ännu. Håll utkik!

Jonatan Kilhamn är ordförande i föreningen och svarade på några frågor från Steampunk i Sverige.

Först bakgrunden! Vad är Kulturkrock?

Kulturkrock är en teatergrupp med syfte att lyfta fram nördkultur och göra nya saker med den. Vi har inte funnits så länge – än så länge har vi bara en produktion bakom oss, superhjältemusikalen Dr Avskyvärds Allsångs-Blogg på spelkoncentet GothCon i våras. Våra medlemmar kommer från två riktningar, båda lika nördvänliga. Den första ingången är stadens diverse studentspex. Den andra är gruppen som satte upp Lovecraft-musikalen En shoggoth på taket, en annan nörd-favorit, 2014. Några från varje håll, och några andra kompisar vi dragit med, är tillsammans Kulturkrock.

Jag, Jonatan Kilhamn, ser mig i första hand som regissör och författare. Jag och Agnes Leijon, vår producent, får väl anses vara mest drivande i det nuvarande projektet – men med föreningens resterande femtontal medlemmar tätt bakom oss.

Varifrån kom idén att göra en Star Wars-steampunk-musikal?

Som nystartad förening bubblade det av olika idéer, och efter GothCon i mars var frågan inte huruvida vi skulle skriva en musikal – utan vad den skulle handla om; vilket verk, fandom eller genre den skulle vara baserad på. En idé som legat halvformad i mer än ett år var just en steampunk-musikal. Vi hade funderat på olika utgångspunkter, till exempel Världarnas krig, En världsomsegling under havet eller Tidmaskinen – science-fiction som är så gammal att det som var en framtidsvision när den skrevs har blivit retro idag.

Jules Vernes och H G Wells böcker visade sig dock vara svåra att stöpa om till musikalformat och framföra på scen. Jämte steampunk-tankarna fanns också idéer om att göra musikal av andra nördfavoriter som Zelda, Liftarens guide till galaxen och ja, Star Wars. Någon fick snilleblixten att slå ihop två till ett.

Ångpunk var för oss en kostym som behövde en bärare. Vi hade aldrig kunnat sätta oss med blankt papper och skriva en steampunk-musikal från ingenting. Att göra Star Wars rakt av ställde upp något av ett motsatt problem. Den skulle skriva sig självt, varpå vi får fråga oss: vad tillför vi till den här berättelsen? Genom att kombinera de två låter vi publiken återupptäcka en välkänd historia i helt ny skepnad. Eller, för de inbitna steampunk-fansen kanske lockelsen snarare är att få se ångpunken inta musikalscenen.

Vad är era infallsvinklar till steampunk?

Till att börja med har vi nämnt några science-fiction-klassiker. När de inte längre tjänar som bilder av framtiden – tekniken har antingen uppfunnits eller bevisats omöjlig, och de till synes omöjliga målen har blivit uppnådda – blir de istället en spännande alternativ verklighet. Tänk om flogiston-teorin varit korrekt? Tänk om det brittiska imperiet aldrig försvann? Och tänk om ångdriften aldrig blivit ersatt med något modernare?

Steampunk utgår på sätt och vis från dessa frågor, men det handlar inte om att försöka ge realistiska svar, utan att måla en livfull bild av hur den världen ser ut. För steampunk är, för oss, till allra största delen en visuell estetik. Under arbetet har vi ställt oss frågor som “hur låter musiken i en steampunk-musikal?” och “fungerar handlingen från Star Wars som en steampunk-berättelse?”. Och visst finns det svar på dessa frågor; visst kan det vara värt att tänka på. Men överlägset viktigast är frågan “hur ser det ut?” Därför är också våra inspirationskällor i första hand bilder, kläder och cosplay.

Kanske med risk för att göra hardcore-fansen upprörda, så ska vi villigt erkänna att de flesta av oss inte är några steampunk-experter. Ganska snart efter att vi avslutat vår föregående produktion Dr Avskyvärd, så kontaktade vi föreningen Steampunk Götheborg i hopp om att rekrytera några som kunde mer än oss. Och det gjorde vi! Bland annat välkomnade vi Nina Wängberg till Kulturkrock i april, som Art Director, och under hennes ledning är kostym- och dekorarbetet i full gång!

Det ska också sägas att precis som steampunk inte syftar till att svara på hur världen faktiskt skulle blivit om si och så gått annorlunda under tidigt 1900-tal, så är inte heller intern realism det allra viktigaste. Lägg därtill att Star Wars är mer science fantasy än science fiction, och vi får en historia som svänger sig obehindrat med teknobabbel och rule of cool: om det ser coolt ut, så fungerar det. Exakt vilken teknologi som är för modern är inte så intressant att definiera, så länge alla är överens om att det bästa färdmedlet är zeppelinare.

Det finns specifika undergenrer av ångpunk, men vi har inte brytt oss om att välja. I Skyarnas krig finns det robotar, men inga datorer, och det behöver inte vara något konstigt i det. Furst van der Vaders andningsapparatur ligger närmare dieselpunk än ångpunk. Men det finns ingen steampunk-polis som berättar vad som är tillåtet och inte. Vi kommer tillbaka till ångpunken som en alternativ verklighet, och det enda som begränsar en alternativ verklighet är att den inte är som vår egen. Det är en väldigt befriande palett att måla med. Å ena sidan är alla element lätta att föreställa sig, eftersom de i bygger på saker från förr. Å andra sidan är det otroligt öppet. Däri ligger tjusningen, åtminstone för mig personligen.